Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
I sitt företal till romanen kallar Cervantes Don
Quijotes historia »en legend torr som starrgräs, torftig
till uppränning och stil, fattig på kvickhet och i saknad
af lärdom, anmärkningar i mariginalen och
kommentarer på slutet». Häri ligger naturligtvis medveten
öfverdrift, ett »högmod i ödmjukhetens form», men man
märker dock på hela tonen i företalet, att då Cervantes
sände ut Don Quijote i världen, hyste han större
farhågor och mindre hopp om framgång än då han gaf
ut sina andra arbeten. I andra delen, då boken redan
förskaffat sin författare europeiskt rykte, fäller Cervantes
ett välvilligare utlåtande om sitt verk, men han talar
ändå så reserveradt och blygsamt, som om han
förundrade sig öfver att hans »torra, torftiga historia»
kunnat röna verklig framgång. Genom en lärd
humanist, Sanson Carrasco, anmärker han icke utan
själfbelåtenhet, att hans bok framför allt är spridd »i
förnämliga personers tamburer», bland lakejer och pager.
»Det finns icke ett förnämt hus, där ni ej skall finna
Don Quijote i väntrummet; då en lägger den ifrån sig,
tar en annan genast till den; en pockar, en annan ber
om att få den.» Med en rörande naivitet, som man
påträffar endast hos mycket stora, omedvetet geniala
konstnärer, tror Cervantes, att han uppskattar sig fullt
rättvist, då han afger följande utlåtande om Don
Quijote:. »Denna berättelse utgör det angenämaste
tidsfördrif och det minst skadliga af alla, ty i hela boken
skall man ej finna ett ohöfviskt ord, icke en tanke, som
ej är fullt katolsk.»
Författaren var till den grad blind för den
odödliga romanens djup och räckvidd, att han satte sina
medelmåttiga dikter (t. ex. ungdomsdikten Galatea) och
sina än medelmåttigare komedier betydligt högre. Hur
trångt och ytligt definierar han inte romanens innehåll,
i det han gör den uteslutande till en tendentiös protest
mot riddarromanerna: »Jag hade ingen annan önskan
än att åt människornas ogillande prisgifva de lögnaktiga
och orimliga riddarromanerna, hvilka tack vare min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
