Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
sig då deras mystiska innehåll öfver världen, och mot
naturen riktas den extatiska bön, med hvilken skalden
förut vände sig till Gud. Cervantes är en trogen son
af den romerskkatolska kyrkan. Hans fromhet rymmes
i de ortodoxa dogmernas strängt gifna former, och ingen
droppe af den religiösa känslan faller på naturen,
besjälar den, låter konstnären ana det eviga mysteriet
bakom himlens, jordens, hafvets och bergens sinnebilder.
Därför är också Cervantes snille främmande för allt
töcknigt, oafslutadt, oklart. En representant för den
romanska anden belyser han de obetydligaste detaljer i
människolifvet med ett lugnt, varmt, genomskinligt ljus,
liksom söderns sol mot himlens blåa bakgrund
framhäfver hvarje arkitektoniskt smådrag i marmorbyggnaden.
I Don Quijote förekommer egentligen ingen
intrig, ingen handling som konsekvent utvecklar sig. Där
är en från dramats början till dess slut nästan
oföränderlig grundsituation, sällspordt kraftig till sin idé, och
kring denna jätteaxel hvälfva sig lifvets småhändelser.
Därför är det nästan omöjligt att återge innehållet i
Don Quijote, alldeles som det är omöjligt att fullt
exakt skildra en lefvande människas gråa hvardagslif.
Vårt lif består hufvudsakligen icke af de dramatiska
peripetier, som vanliga romanförfattare göra till stomme
för sina alster, utan af en hel rad torftiga småhändelser.
Dessa småhäntlelser förstår Cervantes skildra med
oefterhärmlig realism, och samtidigt gör han dem betydande
genom att låta en och samma idé lysa igenom dem.
Med samma kärlek skildrar han i breda, homeriska
scener Sanchos regering på ön Baratoria och hans
dialog med värdshusvärden rörande fårlåret, som steks till
kvällsmat, Don Quijotes död, en episod storartad genom
sin tragik och genom berättelsens evangeliska enkelhet,
och den stackars riddarens bedröfvelse öfver att han
mistat knapparna i sina strumpor. När så behöfs
uthugger Cervantes stoder ur hela marmorblock, men
detta hindrar honom icke att förfärdiga också utsökta
miniatyrkaméer.
Meresjkovski, Eviga följeslagare. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
