Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
och kyrkofädernas teser, Cicero, Vergilius, Horatius och
andra antika författare, oupphörligt illustrerar han sitt
tal med hänvisningar till gamla och nya historien, han
äger kunskap i krigsvetenskapen. Genom omfattningen
och mångfalden af sitt vetande är riddaren af La Mancha
en typisk representant för sin tids samhälle. Hela
olyckan med den dåvarande bildningen bestod däri, att den
var ett liflöst, skolastiskt system; där saknades
vetenskapens mest lefvande och fruktbara element — rönet,
den skeptiska undersökningen, kritiken. Auktoriteten,
likgiltigt hvilken — bibeln eller Aristoteles, de
ekumeniska kyrkomötena eller Averroës men i hvarje fall en
auktoritet, d. v. s. en för vetenskapen främmande yttre
makt utesluter all) tankens själfständighet och frihet,
kräfver obetingad undergifvenhet och lydnad. Don
Quijote såsom äkta representant för den skolastiska
bildningen underordnar sig obetingadt riddarromanernas för
honom heliga och oomkullrunkliga auktoritet. Han är
framför allt ett barn af sin tid, och något högre än
den bokliga sanningen existerar för honom ej i världen.
Minsta tvifvel på sannfärdigheten af de fantastiska
historier han älskar anser han för en hädelse, ett brott.
Hvarje yttring af skepticism på detta område förvandlar
den”? godsinte drömmaren till en ursinnig, ilsken
fanatiker. Det ljuder tonfall från inkvisitionsdomstolen i
hans strafftal till den oförsiktige fritänkare, som i hans
närvaro dristade uttala ett tvifvel om Amadis de Gaulas
verkliga existens: »En person, som likt ers nåd dristar
yttra sig hädiskt om allmänt erkända saker, förtjänar
samma straff, som ni vill att de er misshagliga böckerna
skola underkastas (d. v. s. bränning på bål). Påstå att
Amadis liksom de öfriga riddarna, om hvilka så många
berättelser förtälja, aldrig funnits till — det är
detsamma som att påstå, att solen inte värmer, isen icke
kyler, jorden icke ger fäste.» I riddarna ser han »de
fulländade dygdemönstren äfven för kommande
generationer». »Amadis var polen, stjärnan och solen för de
tappra och förälskade riddarna; alla, som låtit inskrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
