Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
100
sig såsom rekryter under kärlekens och ridderlighetens
banér, måste söka efterlikna honom.» Alldeles som Don
Quijote anser böckernas auktoritet för den högsta
vetenskapliga principen, ser han i efterliknandet det högsta
sedliga rättesnöret. I anslutningen till en främmande,
liflös förebild — en Amadis de Gaula, som lefvat flera
århundraden tidigare — består för honom hela den
praktiska moralen. Förnuftets underdånighet, samvetets
underdånighet, det är hvad han anser som ett
oundgängligt villkor för dygd.
Hvad detta slafviska efterhärmande af böckernas
ideal leder till för ena orimligheter, ser man bland
annat af de galenskaper Don Quijote begår i
Sierra-Morenas pass. Han hycklar inför sig själf, att han
håller på att dö af kärlek till Dulcinea, endast därför
att det bland de vandrande riddarna var vedertagen sed
att dö af kärlek. Med den sanne skolastikerns
samvetsgranna och halsstarriga pedanteri efterhärmar han in i
minsta detalj de excentriska yttringar af vanvettig lidelse
och förtviflan, som han läst om i riddarromanerna. När
Don Quijote naken hoppar och slår kullerbyttor på de
hvassa stenarna och till sist ställer sig på hufvudet
framför den förfärade Sancho, har han såsom äkta teoretiker
och pedant endast bekymmer om att ej i ett enda jota
afvika från den förälskade Amadis vanvettsyttringar.
Kärlek är här naturligtvis icke tal om.
Fastän författaren förlagt handlingen i sin roman
till nyare historiens början, tillhör Don Quijote hel
och hållen den gamla tiden. Blind tro i stället för fri
forskning, efterhärmning i stället för originalitet,
underkastelse under yttre auktoritet i stället för fri tanke —
detta är de för den medeltida kulturen karaktäristiska
dragen. Ehuru långt ifrån obildad eller dum finner
Don Quijote i detta skolastiska system ingenting, som
skulle kunna frigöra honom från den löjliga, barnsliga
tron på riddarsagorna.
I fråga om intellektuell utveckling höjer sig ej Don
Quijote öfver medelnivån; i sedligt afseende däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
