- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
101

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

står han oändligt mycket högre än sin omgifning. Den
djupa innebörden i Cervantes satir består däri, att Don
Quijotes sedliga öfverlägsenhet ej blir till minsta gagn
för människorna och för honom själf blir en
förbannelse, endast därför att hans intellektuella utveckling
icke står på motsvarande nivå. Han är tillräckligt god,
men den liflösa skolastisken kan icke anvisa vägen och
målet för hans själfuppoffring.

Don Quijote försvarar en gosse mot hans grymme
husbondes misshandel. Men knappt har riddaren vändt
ryggen till, förrän bonden slår sin olycklige dräng
dubbelt så hårdt, först och främst för den ursprungliga
förseelsen och så för den skymf Don Quijote tillfogat
honom, husbonden. Till denna episod fogar
Cervantes de ironiska slutorden: »Sålunda återställde Don
Quijote den skymfade rättvisan.» Gossen, som slagits
halft till döds tack vare den själfuppoffrande riddaren,
sammanträffar någon tid därefter med Don Quijote och
säger då sin förmente välgörare följande bittra sanning:

»För Guds skull, ers härlighet, om vi träffas en
annan gång, så lägg er inte ut för mig igen, om jag
också blir sliten i stycken. Var så hjärtans nådig och
lämna mig i fred. Mina olyckor, hur stora de än må
vara, kunna aldrig jämföras med dem, som ers
härlighets bistånd ådra mig. Jag ber till Gud, att han måtte
straffa er och alla andra vandrande riddare därjämte —
allt ondt komme öfver dem!»

Med liknande förebråelser vänder sig till Don
Quijote en baccalaureus, som tack vare den hjältemodige
försvararen af de förtryckta har blifvit lytt.

»Min uppgift», orerar Don Quijote, »består i att
vandra omkring i världen och återställa det rätta och
straffa det orätta.»

»Jag vet inte hvad ni menar med ert återställa det
rätta, eftersom ni har gjort mig sned och halt från rak,
som jag var förut. Ni ser själf — tack vare er haltar
jag omkring här på brutet ben, och det blir aldrig
mera rakt. Ni som vill straffa det orätta har tillfogat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free