Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
besluter han att bli herde för att föra ett idylliskt
naturlif.
»Hvad säger du, Sancho, skola vi inte bli herdar
åtminstone under min hvilotid? Jag köper några får
och de saker som erfordras för herdelifvet. Jag låter
kalla mig herden Quijotiz, du dig Pancino, och vi skola
tillsammans ströfva omkring i berg, skogar och dalar,
sjungande visor och elegier och släckande vår törst i
kristallklara bäckar och djupa floder. Ekarna skola
ädelmodigt bjuda oss sina ljufva och saftiga frukter,
skogssnåren bäddar och tillflyktsorter. Granarna skola skänka
oss skugga, rosen vällukt, de vida ängarna en matta
öfversållad med tusen blomster, den rena och klara
luften näring åt lungorna, månen och stjärnorna ljus i
nattmörkret, sången njutning, gråten tröst, Apollo dikter
och kärleken ömma infall, som kanske skola förskaffa
oss ära och odödlighet icke endast i vår tid utan också
i kommande århundraden.»
Då han strax före sin sista sjukdom återvänder
hem, umgås han fortfarande med tanken att bli herde
och inbjuder naivt prästen och Sanson Carrasco till
»den dygdiga herdeprofessionen», i det han förklarar
sig villig att omedelbart inköpa en fårahjord »nog stor
för att de skola kunna kallas herdar».
Alla tiders och folks Don Quijoter fly till den
naiva pastoralen — till det ofördärfvade folket och
naturlifvet från den förhatliga kulturen, i hvilken de se
förnämsta orsaken till sina missöden. De förstå inte
hvar deras grundfel ligger.
Det kan omöjligt påstås, att mänskligheten lider
brist på kärlek, själfuppoffring och tro. Det finns godt
om Don Quijoter. De både tro och älska, offra sig
själfva och draga sina lydiga väpnare, Sancho Panzas
ättlingar, ut på djärfva bedrifter. Men framtiden tillhör
icke Don Quijoterna utan de sanna hjältar, som förstå
förena känsla och förstånd, tro och vetande, kärlekens
offervillighet med den lugna beräkningen. Hittills ha
somliga vetat mycket men älskat för litet, andra ha älskat
— —— —— ——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
