Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
än riddaren Don Quijote de naturliga betingelserna i
sin hemtrakt. La Manchaslättens mjuka, soliga landskap
har satt en outplånlig stämpel på Sancho. Han är
sällskaplig, gladlynt och godmodig. Hos honom finns
intet spår af den dysterhet och stränghet, som nästan
alltid röjer sig i de nordiska rasernas temperament. I
enlighet med den medeltida åskådningen anser han sig
för villano — ett i jämförelse med de födda hidalgos
lägre och underordnadt väsen, men denna känsla af
underlägsenhet är mycket ytlig — den trycker honom
ej det minsta. Han knotar inte, sörjer inte öfver att
han ej är född adelsman; han känner sig oberoende, håller
hufvudet högt, talar fritt och obesväradt i stolta
hertigars palats. Under en högtidlig mottagning vänder
han sig till en högättad duenna och ber henne ta vård
om hans älskade åsna, föra henne till stallet och ge
henne foder. Den ursinniga duennan öfveröser Sancho
med okvädinsord: »Fikon skall du få af mig, din tölp,
det är hvad du skall fål» »Om det fikonet», svarar
bonden utan att låta sig bekomma, »är lika gammalt
som hennes nåd bör det åtminstone vara tämligen
öfvermoget.»
Sancho är en äfventyrare af naturen. Han följer
Don Quijote icke endast af hänsyn till fördelarna utan
också af instinktiv kärlek till zigenarlifvet. Med sitt
sorglösa sydländska temperament förstår han poesien i
ett sådant lif. Halft epikuré och halft kringstrykare
talar han med hänförelse om denna fria, lättjefulla
tillvaro. Medan han i hemlighet tar sig klunk efter klunk
ur den stora vinsäcken, »tänkte han inte längre på de
löften han gifvit sin husbonde och betraktade detta
sökande efter ridderliga äfventyr, hur farliga de måtte
vara, icke som en tung plikt utan som en verklig
förströelse». »Nej det finns ingenting behagligare i
världen än att vara väpnare åt en vandrande riddare som
söker äfventyr . .. Hur muntert att utsätta sig för alla
möjliga tillfälligheter, klättra öfver berg, ta sig fram
genom skogar, krypa upp på klippor, gästa slott och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
