Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
i hänryckning: »Han höll honom till och med för en
tapper man och beslöt i sitt stilla sinne att vid första
lämpliga tillfälle dubba honom till riddare, anseende
honom därtill fullt värdig.»
»Af naturen», bekänner Sancho, »älskar jag frid
och tycker inte om att inlåta mig i slagsmål och gräl.
Men, sannerligen, gäller det mitt skinn, frågar jag
inte efter något, ty alla lagar, mänskliga och
gudomliga, tillåta enhvar att försvara sig mot
förolämpningar.»
Sydlänningens medfödda glädtighet, kärleken till
det fria, kringströfvande lifvet, vekheten, barmhärtigheten
mot människor och djur och å andra sidan modet och
känslan af egen värdighet bilda trots all yttre komik
en ljus och vacker gestalt. Komiken utgör för öfrigt
kanske icke ett hinder för utan är en af anledningarna
till den ofrivilliga sympati vi hysa för Sancho. Ju
mer vi skratta åt honom, dess mer älska vi honom.
Men Cervantes döljer ingalunda för oss sin typs
sämre sidor. I Sancho kan man redan skönja fröet
till den nutida borgaren: han dyrkar pengar, egendom
intill förblindelse, intill fanatism. Om han drömmer
om guvernörsposten på den ö Don Quijote eröfrat, så
är det inte så mycket af äregirighet som för de
materiella fördelar — inkomster, som enligt bondens
uppfattning äro förenade med guvernörsposten.
»Hvad frågar jag efter om också alla mina vasaller
äro negrer? Så mycket bättre! Då skeppar jag genast
in dem och skickar dem till Spanien, där jag får rent
guld för dem, och för de pengarna köper jag mig
någon rang eller befattning, som tillåter mig lefva
återstoden af mitt lif utan bekymmer.»
»Du är värd lika mycket som du har, och du har
lika mycket som du är värd. Det finns i världen två
slags människor och två släkten — så brukade min
farmor säga — de som ha något och de som inte ha
något, och hon hörde till dem som ha något ...
Därför ger jag min röst åt Camacho, den rike Camacho,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
