Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
verkligen hittar på något slående och fyndigt ord, är
det till den grad lefvande, att det förefaller som ett
välbekant folkligt ordspråk.
Don Quijote förföljer fåfängt denna Sanchos
outrotliga kärlek till ordstäf och talesätt. De irritera
drömmaren genom sin oslipade rättframhet och kraft, han
förargas och grälar på den pratsjuke väpnaren, men
denne svarar med orubbligt lugn: »Herrens vilja allena
kan bota mig för den sjukan. Jag kan mera
ordspråk än en bok, och min mun är så full af dem, att
när jag talar, slåss de om att få komma ut.» — »O,
vare du förbannad af himlen, Sancho!» utbrister Don
Quijote. »Må femtio tusen djäflar dra i väg med dig
och dina ordspråk! ... Tack vare dem kommer du att
sluta ditt lif i galgen, tack vare dem komma dina
vasaller att afsätta dig från guvernörskapet, och det blir
inbördeskrig i landet. Säg i Guds namn — huvar hittar
du dem, du olärda stackare? Och hur kan du anpassa
dem, dumbom? För att hitta bara ett enda ordspråk
och anbringa det rätt, sträfvar och svettas jag, som om
jag rullade sten. — Sannerligen, ers nåd behagar banna
mig i otid. Hvem tusan kan hindra mig från att
begagna hvad jag själf rår om? Jag har inga rikedomar,
ingen jord, ordspråk är allt hvad jag har.»
Ibland röjer denne skenbart enfaldige bonde ett
tankedjup, värdigt en verklig filosof: »Sorgen
skapades inte för djuren utan för människorna, men då
människan utan hejd öfverlämnar sig åt den, förvandlas hon
till djur.» — Poeten Sancho improviserar ett litet
lyriskt ode till sömnens gud, som han så nitiskt dyrkar:
»Så länge jag sofver, känner jag hvarken fruktan eller
hopp eller sorg eller glädje. Välsignad vare den som
uppfann sömnen — täckelset, som döljer alla
mänskliga tankar, födan, som mättar de hungriga, drycken,
som läskar de törstande, elden, som värmer de frysande,
svalkan, som räddar från brännande hetta — med ett
ord det öfverallt gångbara myntet, för hvilket man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
