Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
de kallas ’den store regenten Sancho Panzas
förordningar’.»
Den scen, där han med sant filosofisk likgiltighet
afsäger sig makten, som blifvit honom förhatlig, är helt
enkelt en apoteos af folkets ande och väsen.
Sancho har slutligt bestämt sig för att lämna
palatset, där luften är kvaf af hyckleri och lögn. »Han
begaf sig till stallet, dit alla de närvarande följde
honom. Framkommen till Grålle omfamnade han honom,
kysste honom på pannan och sade under tårar: Var
hälsad, min följeslagare och vän, deltagare i mina
mödor och besvär! Då jag sällskapade med dig och
inte hade bekymmer om annat än dina seldon och din
lilla kropp, sälla voro då mina timmar, dagar och år.
Men sedan jag lämnade dig och klättrat upp i
äregirighetens och högfärdens torn, hatusen olyckor, tusen
bekymmer och fyra tusen grämelser nästlat sig in i min själ.»
Sancho löser Grålle, sätter sig upp på honom
och fortsätter under hofmännens och borgarnas djupa
tystnad:
»Stig ur vägen, mina herrar, och låt mig återvända
till min förra frihet! Jag vill åter börja mitt gamla lif,
så att det må återuppväcka mig från denna nuvarande
död . .. Jag föredrar att stilla min hunger med löksoppa
framför att lyda en skälm till lifmedikus, som vill taga
lifvet af mig med svält. Hellre sofver jag om
sommarn under en eks skugga och drar en fårfäll öfver
mig om vintern men har min frihet, än jag under eviga.
bekymmer om staten ligger på holländskt lärft och
kläder mig i hermelin. Alltså farväl, mina herrar, och
hälsa min herre hertigen, att lika naken som jag komtill
världen är jag än i denna stund; jag har hvarken
vunnit eller förlorat. Inte en styfver hade jag, då jag
mottog detta rike, och inte en styfver har jag, då jag
lämnar det . .. Ur vägen och låt mig komma fram!»
Hofmännen bönfalla honom att stanna.
»För sent», svarar Sancho. »Jag hör till släkten
Panza, och alla af den släkten äro envisa som synden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
