- Project Runeberg -  Eviga följeslagare : porträtt ur världslitteraturen /
119

(1908) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

119

han är listig och förslagen, men han kan också prata
de värsta dumheter, som endast en bondtölp är i stånd
till. Han tviflar på allt och tror ändå på allt; när jag
tänker, att nu försänker han sig i narraktighetens djupaste
afgrund, så låter han några ord undfalla sig, som höja
honom ofvan skyarna. Med ett ord, jag skulle icke
byta ut Sancho mot en annan väpnare, om man också
bjöde mig en hel stad för honom.»

Riddaren är uppbrusande; en gång händer det
honom till och med att ge Sancho stryk för något
alltför dristigt infall. Men då vreden lagt sig, ber han
uppriktigt sin tjänare om förlåtelse: »Förlåt mig, Sancho.
Du är en förståndig man och begriper, hur svårt det
ibland är att styra harmen.»

Hur själfständig Sancho är gentemot sin husbonde
och hur fri han är från slafkänslor, visar bäst af allt
den scen, där han energiskt försvarar sig mot Don
Quijotes anfall. Man hade inbillat riddaren, att hans
älskade Dulcinea först då skulle lösas ur sin förtrollning,
när Sancho fått tre tusen trehundra spöslag. Som
väpnaren alls inte var hågad att frivilligt underkasta sig
detta straff, gjorde Don Quijote ett oväntadt öfverfall
på honom en gång midt i natten, då Sancho låg i sin
djupaste sömn, och beredde sig att ge honom
åtminstone tusen spöslag. Men till all lycka vaknade
väpnaren i tid. »Han sprang upp, rusade på sin herre,
slog armarna om honom och gaf honom en sådan
spark, att Don Quijote ramlade raklång på marken.
Därefter satte han högra knäet mot hans bröst och tog
tag om hans båda armar, så att han hvarken kunde
röra sig eller andas. Med halfkväfd stämma ropade
Don Quijote till honom: Hvad, förrädare, du vågar
göra uppror mot din laglige herre och härskare? —
Jag tänker inte göra uppror, svarade Sancho, jag endast
försvarar min person, som jag själf är herre öfver. Må
ers nåd lofva att inte röra mig och afstå från att ge
mig prygel; endast i det fallet släpper jag er och låter
er stiga upp.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 25 00:14:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evigafolj/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free