Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Men å andra sidan, hvilken omätlig kärlek och
tillgifvenhet, som röjer sig i de enkla ord, med hvilka
Sancho försöker trösta den döende Don Quijote!
Stående vid sin stackars herres hufvudgärd gråter han som
ett barn af medlidande och ömhet. »Ack dö inte, min
gode husbonde, utan följ mitt råd och lef ännu många,
många år, ty den största galenskap en människa kan
begå i detta lifvet är att lägga sig och dö utan
anledning, utan att någon dödar henne eller något annat
gör slut på henne än pura svårmodet. Seså, var inte
lättjefull, stig upp ur sängen och låt oss ge oss af ut
och bli herdar, som vi ha kommit öfverens om. Kanske
att vi hitta señora Dulcinea bakom någon buske,
befriad från förtrollningen. Tänk hvad det vore för en
fröjd Om ers nåd dör af sorg öfver nederlaget, så
skjut hela skulden på mig — säg, att ni kastades till
marken, därför att jag hade sadlat Rocinante illa.»
Den stackars Sanchos naiva tröstegrunder äro
kärleksfulla och djuptänkta. Trots deras nästan
barnsliga enfald märker man i hans ord ett moderligt
förstående af den älskades svagheter. Hvilken fin själ
som röjer sig i detta rörande utbrott: »Skjut hela
skulden på mig!»
I sin komiska odyssé äro dessa två vänner i grund
och botten de lyckligaste bland människor. Hvad
sakna de? De lefva som fåglarna under himlen på
hvad Gud ger. Bägge två äro oskuldsfulla och
sorglösa som barn. De likna så föga den öfriga
mänskligheten. Hela deras lif är ett lustigt skämt eller ett
rörande poem. I en stund af dödsfara, som likt alla
deras äfventyr sedermera visade sig vara ren inbillning,
roa de sig med skämtsagan om den förälskade
herdinnan Torralva. Bägge äro öfvertygade om att döden
väntar dem kanske om några timmar; ännu för en
minut sedan var Sancho nära att förgås af skräck, själfve
den oförskräckte Don Quijote erfor en känsla, som
var mycket lik rädsla. Men allt detta hindrar dem ej
att förlusta sig med ett barnsligt skämt. De fördjupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
