Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
människoblod? Liknar det kanske det, som enligt
Homerus rann ur gudarnas sår?»
Montaigne tviflar på själfva begreppet lagar och
stat. Lagarna utgöras nödvändigtvis af fasta och
oföränderliga normer, medan åter alla mänskliga handlingar
äro oändligt skiftande och skiljaktiga; det är klart, att
vid tillämpningen ingen enda juridisk norm kan helt
täcka och sammanfalla med någon mänsklig handling,
det finns i den alltid något element, som icke låter sig
mätas med de förhandenvarande lagarna. Detta element
är också anledningen till domarnas godtycklighet. »De
mest allmänt affattade lagarna äro de bästa. Och ändå
synes det mig, att det vore bättre att alls icke ha dem
än att ha dem i sådan myckenhet som de förekomma
hos oss. Naturliga lagar äro alltid rättvisare än de som
vi skapa. Därom vittna poeternas skildring af guldåldern
samt det lyckliga tillståndet bland de nyupptäckta
folkslag, som icke hafva någon statsförfattning.» Lagar
förtjäna enligt Montaigne aktning icke därför att de äro
rättvisa utan därför att de äro — lagar. »Däri och i
ingenting annat består den mystiska grunden till deras
auktoritet. De skrifvas icke sällan af dumhufvuden,
oftare af personer, som hata jämlikheten och ej veta
hvad rättvisa är, men alltid af människor, d. v. s. fåfänga
och okunniga varelser. Det finns ingen värre och
djupare orättvisa än den, som får sitt uttryck i lagarna.»
»Tänk på lagarna, som styra oss», utropar han på ett
annat ställe. »Där ha vi i sanning ett vittnesbörd om
den mänskliga dumheten, så öfverflöda de af misstag
och motsägelser. Hvad vi vant oss att kalla lagarnas
mildhet utgör en sjuklig, upplösande princip, deras
stränghet en benägenhet för orättvisa rotad i själfva
hjärtat, i rättvisans eget väsen.» »Kan man tänka sig
något mera vidunderligt än att en hel nation är pliktig
att lyda lagar, som den aldrig hört talas om? I alla
sina husliga angelägenheter — giftermål,
egendomsöfverlåtelser, arfsrätt, köp och försäljning är den bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
