Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
af föreskrifter, som den omöjligt kan känna till,
eftersom de icke äro utgifna på dess eget språk.»
Montaigne gör sig lustig öfver den vikt, som
tillskrifves de s. k. statsangelägenheterna. Under allsköns
pomp och ståt samlas konungarikets klokaste män till
högtidliga rådplägningar om stora frågor, medan
besluten helt och hållet bero af någon vacker kvinnas
nyck eller boudoarintriger. Och de beslut som sålunda
fattats bli ofta till en tryckande börda för hela folk.
Montaignes tvifvel gäller också religionen. Den
katolska söker han dock samvetsgrant undantaga, hvilket
emellertid icke alltid lyckas honom. Så ägnar han t. ex.
ett helt kapitel åt en skarpsinnig och fängslande
apologi för själfmordet, som från den katolska moralens
synpunkt är en bland de största af synder.
Teoretiskt ser han på döden såsom på en befrielse
från alla lidanden, hvilket heller icke öfverensstämmer
med den kristna världsåskådningen, enligt hvilken
syndarna efter döden dömas till helvetets kval. »Alldeles
som vår födelse för oss är hela världens födelse,
kommer vår död att för oss bli hela världens död. Sörja
öfver att vi icke skola finnas om hundra år är därför
lika vanvettigt som att sörja öfver att vi för hundra år
tillbaka icke funnos.» Endast med mycket dunkla och
obestämda föreställningar om det tillkommande lifvet
kan man konstruera upp slika tröstegrunder, som andas
en rent hednisk, förkristen materialism.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
