Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
äro underhållande», anmärker han, »men om
sysselsättningen med dem beröfvar oss hälsa och glädtighet
— det dyrbaraste goda — så är det bättre att låta
böckerna vara.»
Med samma dilettantism utlåter han sig om
människorna: »Jag söker begåfvade, hederliga människor.
Hvad vi tala om skall i grunden göra oss detsamma;
vi skola inte utvälja märkliga och djupsinniga ämnen;
behag och höfviskhet skola känneteckna våra samtal;
allt i dem skall vara genomträngdt af moget och lugnt
omdöme, godhet, öppenhet, glädtigt lynne och vänskap.
Någon gång kunna äfven filosofiska dispyter få
förekomma, men de få ej tagas alltför djupt och allvarligt:
hufvudändamålet med dem är ett angenämt fördrifvande
af tiden — nous n’y cherchons gu’à passer le temps.»
Åfven till döden förhåller han sig skämtsamt och
lefnadslustigt; han nästan förvandlar den liksom allt till
en, lek, ett nöje. Här röjer sig en protest mot den
medeltida asketismen; ur dessa vårdslösa, lättsinniga
uttalanden slår renässansens ande emot en.
Montaigne vill omge döden med den mest
förfinade komfort. »Jag önskar», säger han, »befinna mig
på en lugn, tyst och prydlig plats med god, ren luft,
så att döden genom dessa yttre detaljer skall bli mig
lättare.. . Jag önskar att i döden vara omgifven af
samma bekvämlighet och öfverflöd som i lifvet; döden
är en stor och viktig del af vår tillvaro; jag hoppas, att
den ej skall komma att stå i motsägelse till mitt öfriga
lif. Det finns många slags död, af hvilka somliga äro
behagligare än andra, och hvar och en kan välja en
död efter sin smak.» Kräsmagadt skärskådar, väger och
mäter han de olika slagen död, alldeles som om det
vore fråga om att utvälja ett godt vin eller en tafla.
Angenämast af allt synes det honom att dö som
romarna under kejsartiden: »De liksom insöfde döden
med all möjlig yppighet och lyx; den smög sig
obemärkt öfver dem i ett sällskap af tärnor och glada
vänner: icke ett så kalladt tröstande ord, ingen hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
