Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
själfva? Nej de tjäna en man, som de troligen aldrig
sett och som aldrig skall få veta deras bedrifter;
medan de lida för hans skull, hänger han sig åt lättja
och njutningar.» Montaigne uppmanar människan att
återvända till sig själf, frigöra sig från hjordinstinkten;
han bestrider statens rätt att offra medborgarnas
välstånd och lif.
Han råder människan att fly världslifvets
ändamålslösa äflan, den allmänna jakten efter ära, pengar och
njutningar, statens despotism. Men man måste sträfva
också efter inre frigörelse. Midt i ensamheten kan
människan förbli slaf under sina fördomar och lidelser.
»De följa oss icke sällan i klostret och filosofskolan;
hvarken öken eller jordkulor, hvarken gissel eller fastor
frälsa oss från dem ... Man måste återgifva sig makten
öfver sig själf . .. Vi måste inom oss äga en fri,
oantastlig tillflyktsort, där vi alltid kunna finna ro och
ensamhet. I denna fristad skola vi föra tysta och hemliga
samtal med oss själfva; — ingen annan må höra oss.
Där skola vi kritisera och bele förhållandena, ohindrade
af hänsyn, liksom vi ej hade vare sig hustru eller barn
eller egendom eller tjänare — på det, ifall vi förlora
dem, förlusten ej må synas oss oväntad. Vi äga en
själ, som är i stånd att koncentrera sig inom sig själf,
tjääna samhället för sin egen skull; den finner i sin inre
värld vapen till anfall och till försvar, gåfvor att gifva
och gåfvor att mottaga ... I denna enslighet behöfva
vi ej frukta vare sig ledsnad eller sysslolöshet:
In solis sis tibi turba locis.
Låt oss frigöra oss från de lidelser, som trälbinda
oss och hindra oss i utdaningen af oss själfva. Vi
måste slita dessa fasta band. Man kan visserligen till
en tid fästa sig vid yttre föremål, men endast åt sin
personlighets högsta goda må man helt hänge sig ...
Det största i världen är att kunna tillhöra uteslutande
sig själf. Vi mäåste aflägsna oss från samhället, om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
