Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montaigne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
stammarna; hvar och en af oss kallar det för barbariskt,
som icke motsvarar sedvänjorna i hans land. I själfva
verket ha vi ingen annan måttstock för sanning och
förnuft än allmänna meningen och vanorna på den
plats, där vi sett dagen; vi anse, att endast där —
och ingen annanstans — äro det fullkomliga
statsskicket, den bästa religionen och de bästa sederna
tillfinnandes. Emellertid äro dessa stammar icke mera
vilda än de frukter naturen frambringar med egna
medel, utan människors hjälp. Vilda frukter borde vi
snarare kalla dem, som urartat och förlorat sitt
ursprungliga utseende och sin ursprungliga smak till följd af
våra åtgärder, medan de förra, d. v. s. de verkligt vilda
frukterna, ännu hafva kvar de sanna, mera gagneliga
och naturliga egenskaper, som vi med vår förvända
smak ha fördärfvat. Frukterna från dessa fjärran vilda
länder utmärka sig för en arom och en saftighet, som
våra europeiska alldeles sakna. Nej, den mänskliga
konsten vinner aldrig segerpalmen i sin täflan med vår
stora och mäktiga moder — naturen. Vi ha till den
grad belamrat dess skönhet och prakt med våra ömkliga
påhitt, att vi till slut alldeles förlorat den ur sikte. Men
får endast naturen någonstädes framlysa i sin fulla
renhet, drager den genast skam öfver människans alla
intiga och fåfängliga bemödanden ... Vår konst kan icke
eftergöra ens en liten fågels bo, dess fulländade
arkitektonik, skönhet och ändamålsenlighet eller en fattig
spindels nät.»
Så här skildrar Montaigne de amerikanska
vildarnas lycksalighetstillstånd: »De naturliga lagarna,
oförvanskade af människor, råda öfver dem i sin fulla
renhet. I mitt tycke öfvergår dessa folks lycka icke endast
alla de mest tjusande bilder af guldåldern, skapade af
poesien, och dennas eldiga drömmar om mänsklig
lycksalighet utan också själfva visdomens högsta fordringar
och mål. Ingen har hittills kunnat föreställa sig en
sådan ren, fullkomlig oskuld och naivitet, som vi icke
i drömmen utan i verkligheten möta hos dessa folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
