Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
baronen så länge i Gefle; och för öfrigt hundrade frågor i en rad om andra personer, deras afresa från Gefle m. m.
Jag uppehöll mig vid de senare i det längsta, för att slippa tala om det förra; men på en förnyad förfrågan svarade jag, att Armfelt ämnade resa en af dessa dagar, sist torsdagen, ifrån Gefle. — "Hvad skall han göra där?" — "Jag vet det ej; förmodligen har han några affärer att arrangera med Nordin, i anseende till den train han fört, kanske som E. Maj:ts generaladjutant att beställa med truppernas liqvid", m. m. — "Ingendera; jag har befallt Håkansson att göra det senare och att i samråd med Nordin betala hans folier. Nej, det är något annat därinunder. Om ni har den delicatessen att icke vilja säga mig det ni vet, så är det en ridicule oss emellan. Jag är tranquille om han sagt Er sin sak, som han kokar på, ty Er gör man ej förtroende af hvad jag bör ogilla; men säg mig hvad är det, som chipoterar honom? Ert förtroende kan tjena oss bägge: och jag ämnar intet låta raillera mig".
Ord och humeur frapperade mig lika, och det senare aigrerade synligen ifrån den ena sekunden till den andra. "E. Maj:t känner honom", svarade jag, "hans projekter omfamna månen; men aldrig kan jag föreställa mig att däruti någonsin entrerar ett solgrand, heterogent åt E. Maj:ts tjenst eller nöje. Han var hos mig, han var sjuk, vi gnabbades litet oss emellan, jag har en och annan gås oplockad". — "C’est beau dans une lettre", svarade kungen. Jag fortfor, liksom i suite af det förra: "Inga allmänna saker talte vi om, men han vojade sig för det han intet blef öfverståthållare, och det sade jag honom vara omöjligt". — Kungen inföll: "Herr statssekreterare, herr statssekreterare“ (denna titel bådade mig alltid elakt humeur och snubbor), "jag hade ej trott Er så maladroit att avancera mig och Er så långt, att sätta pricken på i uti en sak af denna natur. Ni borde veta, att man hade gjort väl att låta mig ignorera en sådan pretention, och det är svårt att vara betjent af facila negociateurer, som förstå att aldrig åtaga sig någon refus, utan alltid gifva mig äran däraf".
Min harm egalerade min surprise; jag kände huru onyttiga alla explikationer voro i sådana momenter. Efter en course öfver golfvet tillade kungen: "Farväl!" — Jag gick efter gjord révérence, men som jag var i dörren, ropade han mig tillbaka. — "Hör Schröderheim! Förstå mej, jag talar ej med statssekreteraren, jag talar nu med min gamle Schröderheim, och jag vill veta hvad detta är för gräl". Jag beklagade hans missnöje och de flere anledningarne därtill, jag fann honom ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
