Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan rättighet än att råda och tillstyrka, konungen öppet lemnadt att följa eller förkasta. Ett eller annat fall var dock undantaget, då Rådets enhälliga mening borde af konungen antagas för gällande beslut. Rådets utnämnande berodde blott af konungens välbehag. Alla öfriga ärendens förvaltning lemnades åt kollegier och ämbetsmän efter förra bruket; ständernas privilegier bekräftades, och banken förblef som förr under ständernas garanti och styrelse m. m. Konungen gjorde ock en total ändring i rådkammaren och återkallade därstädes de fleste af de rådsherrar, som då tillhopa varande ständer entledigat. Efter dessa märkeliga händelser skred riksdagen snart till slut. De flesta hos ständerna väckta frågor vidrördes ej vidare. De öfriga lemnades till konungens omsorg och afgörande.
Vid detta tidskifte voro allas sinnen uppmärksamma, men tankar och rörelser ganska olika. De som bidragit till regementsförändringen, fröjdades öfver sin seger, hvars frukter de hoppades skörda genom högt anseende och välde. De som styrt den förflutna riksdagen, dolde sin harm af fruktan. Den opartiska, men mindre upplysta allmänheten, glad att se ett närvarande ondt botadt, hoppades allt af förändringen, lofvade och nästan tillbad en infödd konung, som tålt oförrätter utan hämdgirighet, utfört denna statshvälfhing med mod, rådighet och ädelmod, men framför allt återskänkt nationen frivilligt den dyrbaraste delen af dess frihet. De klokare uppsköto sitt omdöme och sågo blott anarkien förbytt i en monarki, där Sveriges öde berodde af dess konungs upplysning och dygd.
I utländska kabinetter herrskade äfven så skiljaktiga tänkesätt. Öfverallt blänkte konungens ära, men ögonen sårades däraf i Ryssland, då de förnöjdes i Frankrike. Grefve Vergennes, som den tiden var sistnämnde rikes ambassadör i Stockholm, hade genom sin senfärdighet och öfverdrifna njugghet snarare hindrat än befrämjat revolutionen, men visste att däraf tillägga sig största förtjensten och upphöjdes af sina landsmän till skyarne[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
