Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans Maj:t hade däröfver betygat sitt misshag, förklarat sig anse bestridandet af förslaget till Finlands afsöndrande såsom en dementi af sitt eget anförande till ständerna den 2 och 3 Februari och därföre icke velat tillåta memorialets framgifvande, hvilket oaktadt författaren vågade nyttja närvarande tillfälle af en redan yppad fråga att dessa sina tankar såsom diktamen till protokollet förvara. Hvad olägenhet honom därigenom ådrogs, viste sig innan kort.
Den ende, som tilltrodde sig göra några erinringar vid friherre Carl De Geers tillstyrkan, var öfversten vid amiralitetet Pehr Liljehorn. Med varning till adeln att i närvarande kritiska ställning bruka försigtighet, förklarade han sig i hufvudsaken alldeles instämma med bemälte friherre, men ville icke att dess yttrande i hela dess vidd skulle ligga till grund för adelns underdåniga skrifvelse till konungen, helst de anförda exempel af skadliga konungar, som förtryckt adeln, till en del voro olämpliga. Likaledes hemställde han, om icke rätta tiden att anropa konungens höga åtgärd i detta ämne då först vore inne, när de i arméen brottslige och nyligen häktade undergått ransakning och dom och således utrönt blifvit, hvad mer eller mindre grund de utspridde ströskrifter kunde ega. Men adeln, uppå äskad och därom gjord proposition genom landtmarskalken, stadnade dock i det beslut att i hela sin vidd bifalla friherre De Geers yttrande, med tillägg, enligt lagman Spaldencreutz’ tillstyrkan, att hos Kongl. Maj:t måtte anhållas om en kungörelses utfärdande med varning till allmänheten, som redan noga kände smädeskrifterna mot adeln, att ej till dem sätta tro eller låta sig förledas till misstroende emot medborgare af detta stånd. Utdrag af detta protokoll skulle ock meddelas de öfriga stånden med anmodan, att de måtte deltaga i föreställningen till Kongl. Maj:t öfver ett ärende, som ej kunde vara dem likgiltigt, då de jämväl i arméen hade vänner, barn, anhöriga och soldater, hvilka ej annat kunde än blifva dyrlegde, i den mån deras ära skymfades och följaktligen hågen till krigstjensten förminskades[1]. Deputationen, som härmed afgick, infördes af kammarherren friherre Reuterholm, hvilken med en utstuderad vältalighet framförde sin egen förbittring på ett för ofrälsestånden stötande sätt och därmed ej ringa bidrog att söndra dem mer och mer ifrån adeln.
Herr af Steenhoff, som i nästföregående pleno så högeligen misshagat riddarhuset, förklarade sig väl nu med dess beslut vara fullkomligen nöjd, och att han med det begärda anståndet icke haft afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
