- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 1 /
71

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på hufvudsaken, utan allenast på vissa premisser i friherre De Geers yttrande, dem han önskat få tid att granska; men tillade en ny hemställan, som lika upprörde ridderskapet och adeln, nämligen att ryske generalmajoren Sprengtporten, såsom ifrån tronen förklarad förrädare och förande afvog sköld mot sitt fädernesland, måtte stötas från det honom tillkommande säte på riddarhuset[1]. Denna nya fråga lades på bordet, men blef af grefve Fredrik Horn hårdeligen beifrad, som påstod, att konungens blotta utlåtande icke vore tillräckligt skäl till ett steg, som förutsatte laga ransakning och dom, helst Hans Maj:t såsom människa kunde dragas bakom ljuset af falska angifvelser; tagande föröfrigt ej otydligt Sprengtporten mot dessa tillmål en i försvar.

Bland flere talare, som förfäktade samma mening mot herr af Steenhoffs proposition, sade häradshöfdingen Blix sig ej hafva trott en så olaglig proposition kunna komma ifrån en jurist, men att nu sannades versen:

Ju mera laglös världen blifver,
dess flere lagmän skapas till;

hvilket infall, missfirmligt mot själfva konungen, han dock vid protokollsjusteringen uttog. På ett nästan lika bitande sätt yttrade han sig öfver det förslag, öfverste Liljehorn gifvit, rörande uppskof med adelns ansökning om beifrande af de mot samma stånd anstötliga skrifter. "Nog har jag hört", sade han, "att Gud fordom ville skona Sodom, om där funnos fem rättfärdiga själar, men aldrig har jag vetat, att alla skulle blifva canailler, för det fem eller sex ibland dem torde kunna bevisas vara sådana." Denna anmärkning var väl grundad i sanning, men allt för skarp och retande för ögonblicket, och satirens udd, som borde vara ett evigt utdömdt vapen, förbittrade de redan upprörda sinnen.

Emellertid hade deputationer från preste- och bondestånden redan underrättat adeln om deras med borgareståndet instämmande beslut, att en tacksägelseadress till konungen måtte afgå, i anseende till dess till rikets försvar fogade visa anstalter, samt att med Hans Maj:ts tillstånd särskild tacksägelse måtte hembäras hertigen af Södermanland för de lysande tjenster, han gjort fäderneslandet, hvarutinnan stånden önskade att adeln ville med dem deltaga. Adeln meddelte ock därtill sitt samtycke; men patrioterna underläto ej att ändå utmärka sig genom det förslag att hertigen af Östergötland vid samma tillfälle icke

[1] Denna omogna och retande proposition hade baron Armfelt påfunnit; men på fleres råd befallte konungen aftonen förut, att Steenhoff skulle tillsägas därmed innehålla. Baron Armfelt, som skulle framföra befallningen, försof sig om morgonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/21/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free