Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oryggligen vägrade proposition, så föreslogs i stället, att han ville hos konungen anmäla, det ofvannämnde tanke vore ridderskapets och adelns fasta föresats; hvilket han sig åtog.
Bland de yttranden till protokollet, som denna dag förekommo, förtjente grefve Claes Lewenhaupts den största uppmärksamhet. Det innehöll en målning på hela riksdagen: adeln offentligen och onäpst smädad före dess början; konungens förbud mot all öfverläggning i det vigtigaste ämne; adelns upplystaste och ståndaktigaste ledamöter slutne inom galler och bommar; Säkerhetsakten; adelns öfverläggningsfrihet andra gången kränkt genom kunglig befallning i garantifrågan; adeln stängd ifrån tronen, stängd ifrån sina medständer; en ny inrättning af fördubblade landtmarskalkar, och vice landtmarskalken förtjent af det vitsord, att han till punkt och pricka med största nit och undergifvenhet åtlydt och utfört konungens befallningar; huru åter han bevarat adelns rättigheter, därom vittnade protokollerna. Slutet var, i anledning af adelns ännu qvarlemnade dyrbara rätt att beskatta sig själf, en tillstyrkan af bifall å utskottets förslag till bevillning på två år, en tillstyrkan, som ej behöft denna i sig själf frimodiga, sanna, förträffliga, men till tid och ställe hvarken nödiga eller afpassade förberedelse, som i synnerhet stötte vice landtmarskalken och icke långt därefter ådrog den unge talaren olägenhet, hvars uppsåt och naturliga gåfvor man icke utan orättvisa kan undgå att berömma.
Således voro stånden skingrade, i det preste- och borgareståndet samt adeln stannat i hvar sin mening, och bondeståndet icke fattat något beslut. Det sistnämnda ståndet var ock så upprördt, att man aktat orådligt låta det i pleno sammanträda allt sedan den 15. Konungen försökte en hittills obrukad utväg att bringa bondeståndet åter. Hans Maj:t lät sammankalla det den 22 April och genast befalla det upp till sig på kongl. slottet. Konungen gjorde då ståndet en beveklig föreställning rörande så de prof, han vist det af sin huldhet, som dem han rönt tillbaka af dess nit; förmanade det att icke vara bekymradt öfver långvarigheten af en bevillning, hvilken han själf på allt vis ville förkorta; sade sig hoppas, att ståndet ej lät sig förledas till utsättande af annan bevillningstermin än nästa riksdag, såsom uppenbart stridande mot 38 § i regeringsformen och vådligt för rikets ställning, då fienderna därmedelst skulle få en gifven tidpunkt till anläggning af sina stämplingar; föreslog till ståndets gillande den utväg, presteståndet uppgifvit, och hugnade allmogen med löfte om alla de eftergifter, tillgångarne kunde tillåta, samt af en plåt på hvarje mantal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
