Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krono- och skatte. Sedan öfverläggning blilvit tillåten, anförde Jon Bengtsson med all frimodighet de skäl, hvarföre han ej kunde gå ifrån sin mening om bevillningens inskränkning till två år. Men som inga flere understödde honom, gjorde konungen proposition om bifall å bevillningens utsättande till nästa riksdag samt å presteståndets protokollsutdrag till alla dess delar, angående utväljande af ett utskott, hvilket egde hvart tredje år att öfverse och jämka bevillningen. Denna proposition besvarade några med ja, flere med stillatigande; hvarefter konungen uppdrog ståndet att utse antalet af dessa deputerade ifrån hvart län, 2, 3 eller 4, efter deras storlek, och åtskilde ståndet.
Den 24 April blef adeln ånyo sammankallad. Vice landtmarskalken, som öfver en half timme efter den utsatta samlingstiden låtit vänta på sig, anförde genast, att han hade att meddela ridderskapet och adeln konungens svar i anledning af deras anmälda tanke i bevillningsmålet. Då han begynte läsa utur ett papper: "Uppå ridderskapets och adelns förfrågan", afbröt honom grefve Claes Lewenhaupt, sägande att adeln ej gjort någon förfrågan, utan anmälan. Härvid stannade vice landtmarskalken, sade sig vid uppläsandet af konungens svar vara hindrad och afbruten genom en ledamot, som mästrade konungens ord, och att det ej vore honom tillständigt att längre fortsätta denna läsning, utan att han ärnade skynda sig upp till konungen för att begära dess befallning, huru han borde förhålla sig. Häraf uppkom ett häftigt buller bland en mängd röster, som upphofvo sig att tala. De fleste hade icke hört hvad grefve Lewenhaupt sagt och begärde därom upplysning. Somliga påstodo, att om en ledamot felat, kunde ej hela riddarhuset betagas sin rätt att få del af konungens svar. Grefve Lewenhaupt själf, [sade] sig ej vetat, att det var konungens ord, vice landtmarskalken uppläst, utan trott det vara blott den senares egen anteckning för minnes skull. Men vice landtmarskalken tog stafven och gjorde sig färdig att lemna riddarhuset, och då öktes bullret. Man ropade öfverljudt, att vice landtmarskalken ej hade lof afbryta sammankomsten i otid; att om han ginge bort, skulle förste närvarande grefven taga klubban; att det var vice landtmarskalken, som i stället för ordning nu stiftade oordning; och grefve Lewenhaupt yrkade tillika, att om han vore brottslig, måtte han anklagas inför laga domstol. Som vice landtmarskalken med sin oböjliga envishet trotsade hvem som helst, som vågade intaga hans rum, enär han det lemnat, och syntes vara orygglig i sitt beslut att begifva sig bort, ställde sig flera unga och hetsiga adelsmän vid dörren med dragna klingor, beredde att hindra honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
