- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
66

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i andra hade skördens rika utseende på åkrarne genom svag gifning varit så bedrägligt, att årsväxten alls icke kunde anses mer än medelmåttig. Öfvertygelsen om den ymniga årsväxten hade äfven föranlåtit utrikes spannmålens beläggande med dryg tull, så att införskrifningen om hösten blef knapp och rågtunnan uppsteg i Stockholm till 4 rdr, men i somliga landsorter till ännu högre pris.

Den 1 November inflyttade hofvet från Drottningholm till Stockholm och bivistade det första gången uppförda skådespel, en dram kallad "Den svartsjuke Neapolitanaren", posthumt arbete af k. Gustaf III, på nya dramatiska teatern, inrättad uti arsenalshuset, hvartill, såsom sades, åtgått 60,000 rdr. Ibland utgifter, som klandrades, voro hertigens många byggnader. Sådana voro denna teater, prinsessans hus, som nu var under inredning, byggnaderna för krigsakademien på Carlberg. Det mesta bestriddes dock på kredit, men medförde en skuld, som graverade staten och förr eller senare skulle betalas.

Redbara myntets utförande ur riket, en verkan af undervigt i handeln och lurendrejerier, hade hela detta år förorsakat hög växelkurs, och denna åter den författning i Maj månad af bankofullmäktige, att inga hela specieriksdalrar skulle ur banken få utväxlas. Detta förbud sträcktes än vidare till 32: och 16:skilling-stycken, så att man uti banken ej fick tillväxla sig annat silfvermynt än 8:sk.-stycken[1]. Silfverutförseln lärer förmodligen häraf föga blifvit förekommen, men det hände, att mellan bankosedlar och speciemynt blef en kurs eller agio af två procent. Mellan bankomyntet och riksgäldsmyntet växte agiot detta år ifrån 12 à 13 till 25 procent. Detta var en verkan dels af specie- och bankomyntets mer och mer [tilltagande] sällsynthet, dels af riksgäldssedlarnes förökning och aftagande kredit, som ock vållade en betydlig stegring af alla varupriser. De till öfverseende af riksgäldskontoret den 1 October sammanträdde revisorer sägas ock befunnit detta verk i ett tillstånd, som ej borde öka dess förtroende, och därom utkomna rykten nedsatte värdet af dess sedlar än mera.

I denna ställning inkom kommersekollegium med ett betänkande till regeringen, som lifligen föreställde de olägenheter, hvilka af den mer och mer växande skiljaktigheten mellan de tvenne omlöpande myntsorter för rörelsen i riket dels inträffat, dels voro att befara. Jämte anförande af medel till lättande af detta onda yttrade kollegium slutligen, att inga ofelbara kunde vidtagas utan af en concentrerad


[1] Blef vid förändrade omständigheter nästa året ändradt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free