Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men man måste följa händelserna i Frankrike för att utveckla dem, som angå Sverige. Brottmålsransakningarne mot de arresterade fördes långsamt, och mot flera bland dem saknades bindande skäl. En brefväxling och personligt sammanträde mellan Pichegru och Moreau var ledd i bevis, men om föremålet varit någon stämpling mot förste konsulns lif, var ej utredt. Emellertid strypte Pichegru sig i arresten den 6 April. Denna händelse gaf anledning till ett rykte, att Bonaparte låtit förkorta hans dagar, hvilket dock är föga sannolikt, emedan ytterligare konfrontationer troligen bort lända till flere upplysningar; och då han som emigrant var fågelfri i Frankrike, kunde han i alla fall blifvit dömd till döden. Moreaus bekännelser om sin oförsigtighet, de enskilda bref, han skref till förste konsuln, och flera sammanlagda omständigheter gåfvo all skälig anledning att betvifla hans oskuld.
Men under loppet af dessa ransakningar hände hvad vanligen plägar ske, att en misslyckad revolution drager en kontrarevolution efter sig. Redan den 27 Mars aflät "le sénat conservateur" till förste konsuln en skrifvelse, som, i anseende till Frankrikes då varande omständigheter, framställde nyttan däraf, att hans kall och värdighet måtte göras ärftliga. Härpå följde ej svar förrän den 25 April, då förste konsuln anmanade senaten att på ett mera bestämdt vis yppa sina tänkesätt. Nyss förut, den 23 April, hade en ledamot i tribunatet proponerat, att Napoleon Bonaparte måtte utropas till kejsare öfver fransmännen och hans värdighet blifva ärftlig i hans familj, hvilken proposition lades på bordet, men togs under öfvervägande den 30 April och följande dagar, utan att mer än en enda ledamot, ex-direktoren Carnot, förklarade sig däremot. Den 3 Maj dekreterade tribunatet sitt bifall till propositionen med tillägg, att vid de förändringar, som den ärftliga makten kunde fordra i de konstituerande auktoriteternas organisation, folkets frihet, jämlikhet och rättigheter skulle bibehållas i sin integritet. Denna tribunatets yttrade önskan skulle genom sex deputerade frambäras till senaten, hvilket skedde den 4 Maj. Senaten beslöt då att öfverlemna tribunatets andragande till förste konsuln tillika med sitt eget utlåtande, som därvid till alla delar instämde. Emellertid inkommo dagligen till honom adresser af samma innehåll från arméen, staden Paris och flera städer och departementer. Ändtligen afgaf senaten sitt senatus-consult i detta ämne den 18 Maj, hvarpå Napoleon Bonaparte proklamerades till kejsare.
I anledning häraf fastställdes arfsrätten på Bonapartes äldste son, under titel af kejserlig prins, eller i brist på manlig descendent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
