Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsen hade för litet stadga, för att något närmande skulle kunna
komma i fråga.
Första gången, då tillfälle erbjöd sig till en längre
sammanvaro mellan konungen och den sedan så inflytelserike
gunstlingen, var under Gustaf III:s resa till Finland på försommaren
1775. En liten afdelning af gardet var beordrad att följa
konungen till Åbo, och fänriken baron Armfelt utsågs, såsom född
finne, att vara en bland truppens officerare. »Det var med en
ganska liflig känsla af belåtenhet», säger han, »som jag visade
mig i uniform och i spetsen för en trupp». Lustbarheterna i
Åbo tillfredsställde äfven på annat sätt den unge fänrikens
fåfänga. Han var af alla den yngste i konungens följe, hvilket
för öfrigt till en stor del bestod af män, som under Gustaf III:s
och hans efterträdares tid spelat en rol i Sveriges historia:
general-amiralen af Trolle, Elis Schröderheim, U. G. Franc och
L. v. Engeström, de sistnämnda alla tjenstemän i kansliet [1].
»Konungen gaf akt på mig under denna resa», säger Armfelt.
»Han talte flera gånger med mig och fann mina svar lifliga och
qvicka; men jag saknade hållning och lefnadsvett och satte mig
öfver allt hvad man vanligtvis sätter värde på i ett hof».
Ett element i Gustaf III:s hof undgick dock ej Gustaf
Armfelts hyllning: det var hofvets skönheter. Tidigt började
de att spela en rol i hans lätt antändliga hjärtas historia. Själf
skildrar han på följande karakteristiska sätt sina intryck, då
han såsom yngling första gången gjorde sitt inträde i dessa
kretsar:
»Det är allmänt kändt, huru lysande Gustaf III:s hof var,
och till hvilken grad dess damer utmärkte sig genom behag,
talanger och snille. Jag påminner mig mycket väl huru jag en
dag i hofcirkeln räknade tretton damer af strålande skönhet,
utmärkta både genom sitt utseende och sitt sätt att vara. Jag
kände då ganska få af dessa skönheter, knappast ens till
namnet; men efterhand som jag såg dem på närmare håll, kände
jag det första intrycket så småningom förminskas. Annars
skulle jag hafva blifvit tvungen att redan vid mitt första
inträde i stora världen anteckna mig för tretton olika flammor på
samma gång».
»Bland alla de damer, som prydde Gustaf III:s hof, såg
jag likväl ingen skönare, ingen mera i alla afseenden fullkomlig,
än grefvinnan L. [2]. Naturen hade så velat, att hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
