Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett jagtqvarter därbredvid, som heter Carditello. Bordet var
parfait, och konungen af Sicilierna i ganska godt humeur.» —
Ett par dagar senare var en ny jagt, som »höll på så länge,
att hundar och hästar voro halfdöda». Armfelt for denna gång
icke »fram som en husar», utan satt i drottningens vagn och
räsonnerade, enligt sin uppgift, om — »politik och hushållning».
Under dessa utflykter hade Armfelt, framför alla andra
svenskar, nästan blifvit som en vän i huset inom den sicilianska
konungafamiljen. Drottningen visade sig för hvarje dag mera
älskvärd; och den glade unge svensken fann också stor nåd
inför hennes ögon under den dagliga samvaron. Deras
samtal torde icke uteslutande hafva afhandlat »politik och
hushållning». Någon gång, och icke så sällan, synes en smula
galanteri hafva blandat sig i spelet, mellan maskeraderna och
vildsvinsjagterna. Armfelt berättar huru han lustvandrade med
drottningen i »bosqueterna» i Caserta: »När de andra gingo upp,
gaf jag armen åt drottningen, som på en annan sida gick till
reservoiren (för de stora kaskaderna). Hon sade mig tusen
obligeanta saker: »qu’elle espérait que je ne l’oublierais pas, et
qu’une preuve de cela serait de revenir ici; que tous qui étaient
Suédois l’intéressaient, encore plus quelqu’un qu’elle connaissait
aussi particulièrement». Hon gaf honom förtroende om sina
barns sysselsättningar: de små prinsessorna Teresa och Luisa
måste för Armfelt visa sin fingerfärdighet på piano; och hos
lilla prinsessan Mimi, som nyligen blifvit ympad, gjorde han
sjukbesök jämte Gustaf III:s läkare Salomon. »Hon lät Salomon
se på sina små armar och hade det lilla koketteriet att icke
vilja lägga sig, utan vara längre i vårt sällskap; hon läste sina
böner och ömsade sitt lintyg alldeles à la Française.»
Konung Gustaf undgick icke att märka den ynnest, hans
gunstling förvärfvat, och var själf, såsom vi sett, mycket nöjd
med det mottagande, han rönt vid hofvet i Neapel. Från ett
förtroligt samtal i Neapel har Armfelt antecknat: »Kungen talte
med mig om en ambassade extraordinaire till Neapel om tio år;
hvilket alltför lätt låter säga sig, men kanske ej så lätt låter
göra sig.» Konung Gustafs lösa förslag kom likväl, märkvärdigt
nog, till utförande; men det var icke å hans vägnar, som
Armfelt kom till det välbekanta hofvet i Neapel, och det var
knappast af fri vilja, som han begaf sig dit. Jämt tio år sedan han,
sin konungs firade gunstling, varit en förtrolig gäst vid Neapels
kungahof, måste han, sedan hans lyckas sol gått ned, såsom
förföljd flykting anropa dess hjälp. Han bad icke förgäfves
därom; och hans vistelse i Neapel på våren 1784 kom sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
