Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken lärer ha flutit ur Liljensparres penna, tillämpa ordspråket
»qui s’excuse, s’accuse». Med skäl väckte det äfven i utlandet
förvåning, att regenten kunde anse nödigt och tillständigt att
inför nationen rentvå sig för misstanken att han försummat sina
pligter mot konung och fädernesland; och det kunde icke annat
än gifva stöd åt förmodan, att det icke stode så alldeles rätt till
med samhällsordningen i ett land, där ett dylikt vädjande till
allmänheten kunde ega rum. I denna anda yttrade sig äfven
kurfursten af Sachsen till Armfelt. »Det visar, sade han, att
förmyndareregeringen, eller åtminstone några af dess ledamöter
anse, att antingen den allmänna meningen eller deras
motståndare — visserligen utan bestämda bevis — misstänka dem för
att icke vara fullkomligt oskyldiga i det ledsamma tillstånd, hvari
konungens hälsa befinner sig; och den offentlighet, som man
gifvit häråt, kan tydligen icke hafva något annat ändamål, än
att undanrödja dessa misstankar» [1]. Den ifver, med hvilken
kurfursten yttrade sig, röjde hans lifliga intresse för Sveriges
unge konung, och han erinrade med oro om det öde, som i
ungdomsåren drabbat den olycklige danske konungen, Gustaf Adolfs
morbroder [2].
Äfven andra underrättelser bidrogo att i Dresden nedslå
Armfelts sinne. Han sammanträffade där med baron d’Escars,
som från Stockholm, hvarest han varit de franska prinsarnas
ombud, var på väg till Wien och som ända till Berlin haft
ressällskap med Toll, nu aflägsnad från styrelsen och på väg till
sin beskickning i Warschau. D’Escars, en man af hufvud och
omdöme, sedan lyckligare tider förbunden med Armfelt, var nu
mera än någonsin i politiskt afseende hans meningsfrände. Han
tog in på samma hôtel som Armfelt — genom särskild ynnest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
