Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
legationssekreteraren i Haag Rehausen, och baron Fredrik Nolcken, som
i Wien i början betraktat Armfelt med misstroende, hvilket
han dock hastigt nog synes hafva öfvervunnit. Den förstnämnde
stod på förtrolig fot med Armfelt och skref ganska ofta till
honom i politiska ämnen. Han var, som de öfriga, en ifrig
gustavian: »Gustafs minne skall aldrig utplånas, där det är
fästadt genom kärlek och vördnad, och ju mer man vill svärta
honom, desto högre stiger han i mina ögon». Vanvördigt
uttryckte han sig däremot om hertigen-regenten och Reuterholm.
Den bekanta »Varningen» [1] väckte hans åtlöje, och han
beklagade, att Sveriges regent, svag och lättledd som han var,
»lemnat sitt förtroende till en man, som i allt hvad han gör endast
synes ledas af personlig hämndlystnad, kanske en följd af hans
karakter, men ännu mer af löjlig fåfänga» [2]. — Försigtigare
uttryckte sig Nolcken om höga vederbörande; men såsom gammal
svensk minister i Petersburg och ryska hofvets vän var han lifligt
intresserad af bevarandet af förbundet med Ryssland. »Det vore
höjden af dårskap, om vi ställde oss illa med Ryssland, skref
han. Allt manar oss att nära förena oss med denna
fruktansvärda granne, och jag är säkert öfvertygad, att en sådan
förbindelse kunde göras, och det utan att vi förlorade en hårsmån
af vår själfständighet» [3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
