- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
211

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att alla dessa personer vågade hysa så kätterska
meningar rörande Sveriges politiska belägenhet och dess styrelse, och
att hafva uttalat dem, äfven om det endast var i enskilda bref
— detta stod i Reuterholms ögon på gränsen af
statsförbrytelse. Alla fingo de ock hvar på sitt sätt del i den ofärd, som
drabbade Armfelt.

Vid sidan af de politiska förslagen, som utgjorde
hufvudsaken i den hemliga Armfeltska brefväxlingen, gick, såsom vi
hafva sett, en fortlöpande kritik öfver den svenska
riksstyrelsen; och så väl Armfelts som hans korrespondenters bref
öfverflödade af infall och sarkasmer, särskildt mot »viziren», h. exc.
»Cagliostro-Reuterholm», och hans skugga, rikskansleren Sparre.
Några af Armfelts infall om den sistnämnde hafva vi redan
anfört, och antalet skulle lätt kunna ökas. I Reuterholms
förlöjligande synes Armfelt och fröken Rudenschöld hafva funnit ett
särskildt nöje, och det var ej blott i deras hemliga
brefväxling, som den mäktige mannen på ett ohöfviskt sätt
begabbades. Reuterholms högfärd och mysticism erbjödo rika tillfällen
härtill. »Man bör vara ledsen att icke kunna åter uppväcka
Ankarström ur grafven, för att kunna gifva honom några
indrägtiga ämbeten», skrifver Armfelt en gång i sitt sinnes
bitterhet [1], och tillägger med tydlig hänsyftning på Reuterholm:
»Få se hvad illuminaterna kunna göra likväl: à force af [att]
visa andar, så kan man realisera espècen». Till Schröderheim
uttalade Armfelt denna förmodan: »H. exc. Cagliostro och hans
præceptor Lode torde ärna hemkalla alla 1788 års gökar, som
blifvit hängda in effigie, samt de ad interim landsförvista
konungamördarna» [2]. Då Reuterholm en gång var sjuk,
berättade fröken Rudenschöld i bref till Armfelt att »nos fins
courtisans» gjorde sjukvisiter och antecknade sina namn i hans
bostad. Bulletiner utgåfvos: »Baron och Presidenten mår något
bättre i dag, sedan Baron och Presidenten haft ro att sofva
i natt. Likväl har Baron och Presidenten stark feber ännu».
»Det måste medgifvas att Baron och Presidenten stöter på
det löjliga», tillägger hon. »Och vill man öfvertyga mig, att
denne comte de la Touffière vill införa jämlikheten! Nej, han är
vida längre därifrån än vi: det är 1720 års regeringsform, som


[1] Till sin hustru (13/2 1793).
[2] Reut. Papp. (10/5 1793). I samma bref uttalade han den
skämtsamma förmodan, att Schröderheim, på grund af sin brefväxling med
Armfelt, kunde komma att i «enighetens, rättvisans och frihetens namn mista
sitt ämbete och svälta ihjäl, en naturlig och snart sagdt oundviklig belöning
för alla, som troget tjent Gustaf III«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free