Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armfelt vidtagit med anledning af de underrättelser, han erhållit.
I främsta rummet utgjordes dessa af förberedelser till afresa,
underhandlingar med vetturiner och öfverläggningar om resplanen.
Genom dessa nyheter väckte Mori lifliga farhågor hos Piranesi,
att det skulle lyckas Armfelt att genom en hastig flykt
undkomma. Förberedelserna gällde dock, såsom det visade sig, icke
Armfelts egen resa, utan hans hustrus och barns, hvilka han ville
bringa i säkerhet, medan han själf, redo till flykt, i Neapel
afvaktade händelsernas utveckling. Men Reuterholms nitiska
ombud Piranesi utvecklade en feberaktig verksamhet, för att få den
farlige mannen att »cadere nelle sue reti». Han skref till
Lagersvärd i Genua och öfverlade med honom om sättet att på
diplomatisk väg få Armfelt i sina händer vid hans blifvande resa
genom Kyrkostaten; han vände sig själf såsom svenskt sändebud
till påfliga curian med anhållan, att Armfelt måtte gripas, om
han komme inom dess område; till Neapel afsände han till Moris
hjälp nya »persone brave» för Armfelts ytterligare bevakande [1].
Grefvinnan Armfelts afresa egde rum den 7 Februari: hon
begaf sig, oaktadt ett långt framskridet hafvandeskap, på den
långa färden från Neapel till de ryska Östersjöprovinserna,
hvarest hon hos sin där bosatta moder grefvinnan De la Gardie
med sina barn ärnade söka en fristad till lugnare tider. Med
henne följde såsom beskyddare under den långa resan major
Peyron, hvilken genom denna ridderliga tjenst, som innebar en
verklig uppoffring, icke blott af hans ursprungliga resplan, på
ett ädelt sätt visade sin tillgifvenhet för sin forne chef och hans
familj. Peyrons reskamrat, major Brändström, stannade qvar
hos Armfelt i Neapel, beredd att dela dennes öde. — Afskedet
emellan Armfelt och hans familj var under dessa omständigheter
djupt smärtsamt. »Han tryckte sin son flera gånger i sina armar,
innan de reste, omfamnade sin hustru och grät förtvifladt, medan
han följde henne utför trapporna. Alltjemt gråtande följde han
henne till vagnen, kysste henne ånyo, och sedan talte han under
tio minuter sakta i örat på sin dotter, hvarefter hon började
gråta öfverljudt, och afresan skedde.» Så skildras detta afsked
af ett ögonvittne, Piranesis spion [2], som icke utan rörelse synes
hafva åsett det. Men då Armfelt i öfvermåttet af sin smärta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
