- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
220

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stund efteråt beställde en vagn, för att skynda efter de
bortfarande och ännu en gång utanför stadens murar säga dem ett
sista farväl — då trodde Mori, att hans afsigt vore att fly med
dem, och skickade hack i häl efter honom två nya spioner. De
återvände dock snart, så väl som den djupt bedröfvade Armfelt;
och Moris farhåga, att denne skulle undgå honom, var för
tillfället häfd.

Med afseende på sin yttre ställning i Neapel vidtog
Armfelt åtskilliga förändringar. Han upphörde att hålla hushåll —
han och Brändström voro i stället dagliga gäster hos furstinnan
Menschikoff, som bodde i samma hus —, afskedade en del af
sitt tjenstfolk [1] samt lät inpacka och till en stor del inskeppa
sina saker. Redan innan Armfelts familj lemnat Neapel, hade
han hos svenska regeringen begärt sitt återkallande från sin
beskickning och, utan att afvakta svaret på denna ansökan, hos
neapolitanska hofvet anmält, att han ej längre ansåge sig vara
svensk minister. I följd häraf afbröts hans umgänge med större
delen af de utländska diplomaterna i Neapel.

I det bref till rikskansleren Sparre, med hvilket Armfelt
öfversände sin rappels-ansökan [2] förklarade han, att han ansåg
det »mot all princip af heder att bekläda ett ämbete, som är
representativt vid ett främmande hof, då man i alla papper är
anfallen som mördare och konspiratör». I samma bref sade han
äfven rent ut, att han förmodade sitt »egentliga fel hafva varit
att tala med ett slags afguderi om salig kungen, med den
ömmaste känsla om vår unge konung, med humeur och förakt mot
mina ovänner, som mig hos H. K. H. regenten svärtat och
förföljt, samt med en farhåga för allt, som kunde åstadkomma
förändring i regeringssättet».

Samma dag afsände han äfven till hertigen-regenten en
vidlyftig skrifvelse, hvilken är att anse såsom den första af de
försvarsskrifter i olika form, hvarmed Armfelts penna under den
närmast följande tiden var ifrigt sysselsatt. Han erinrade där
om de tjenster, han gjort konung Gustaf och fäderneslandet
under sin 37-åriga lefnad, och om de bevis på hertigens
förtroende, hvarmed han förr varit hedrad; han hade, efter att hafva


[1] Icke mindre än sex af Armfelts tjenare stannade dock qvar, enligt
Moris rapport. Bland dem var den af Mori aflönade spionen Stefano Setola,
som sedermera inblandades i processen om det föregifna mordanslaget mot
Armfelt. Den andre förrädaren, Antonio Zamparelli, hade rest med
grefvinnan Armfelt, som han följde till Venedig, hvarest han afskedades.
[2] 5/2 1794.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free