- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
221

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stillat ett hotande utbrott i hufvudstaden strax efter Gustafs död,
frivilligt afstått den plats i styrelsen, som varit honom anvisad
genom kodicillen till konungens testamente; utan invändning
hade han mottagit den föga hedrande befattning i fjärran land,
som blifvit honom anvisad, sedan hans ansvarsfulla platser i
Sverige blifvit honom fråntagna. Han fortsätter: »Efter dessa
allmänt kända fakta är det nu, som jag blifvit för allmänheten
framställd såsom hufvudman för en sammansvärjning, hvari en
ung hofdam, två landtbor utan betydenhet, några dåliga
medborgare och en jakobin, hvilken jag själf bortkört från Sverige
(och hvilken nyligen blifvit dit återkallad), skola spela
hufvudrollerna samt, såsom man i Stockholm påstår, styras af mina råd
och ingifvelser från Neapel. Nej, min nådige herre, Ni kan
omöjligt sätta tro till dessa orimligheter, och jag är i djupet af
edert hjärta lika oskyldig som inför mig själf. — I fall min
brefväxling med fröken Rudenschöld blefve bekant, skulle man
otvifvelaktigt däri finna bittra anmärkningar öfver allt nyhetsmakeri, taflor
och porträtter, ingalunda egnade att behaga dem som däri skulle
känna igen sig. Men ganska bestämdt skall man däri ej finna
något brottsligt, ty helt visst är det ej brott att älska Gustaf
III:s minne, att vara hans son trogen och att hysa fruktan —
måhända alltför skarpt uttryckt — för att se de lagar, han
stiftat, undergå samma öde, som alla det öfverlägsna snillets
skapelser, hvilka endast kunna ega bestånd genom människors
tacksamhet och den vördnad, som borde dem egnas.» [1]

Af väsentligen samma innehåll var den kortfattade
förklaring, som Armfelt kort därefter lät införa i åtskilliga italienska
tidningar. Han framhöll äfven här, att han efter Gustafs död
frivilligt afstått den plats i förmyndareregeringen, som varit
honom bestämd; beskickningen till Italien hade han emottagit
endast i afsigt att visa, att han satte lydnaden öfver ärelystnaden
och minnet af sitt forna inflytande. Denna förklaring undgick
icke att väcka uppseende; och afslöjandet af hemligheten med
kodicillen till Gustaf III:s testamente väckte hertigen-regentens
lifliga förtrytelse [2].


[1] Brefvet finnes i sin helhet tryckt i öfversättning i Schinkels Minnen
III: 375 o. f. Armfelt fäste vid denna skrift mycken vigt; afskrifter togos
och sändes till åtskilliga af hans vänner och beskyddare. Kardinal Bernis
lät helsa honom, att han däri funnit, att Armfelt talat sanningens och
oskuldens språk. (Furstinnan Menschikoff till Armf. 19/3 1794.)
[2] En italiensk språklärare, som biträdt Armfelt med öfversättning och
utskrifning af denna förklaring, hade mot betalning lemnat ett exemplar till
B. Mori, som öfversände den till Piranesi (M:s bref 8/2 1794). Anstalter
gjordes genast för att hindra dess tryckning, hvilka äfven lyckades i Florens,
hvarest ryske chargé d’affaires Mocenigo förgäfves försökte få den införd i
tidningarna, och i Genua, hvarest Lagersvärd korsade Armfelts vän
Lizakewitz’ bemödanden i samma syfte. Det lyckades dock denne sistnämnde att få
Armfelts förklaring tryckt i «Gazeta di Lugano«, på schweiziskt område
(Lagersvärds bref till Sparre och Reuterholm 15/2 1794, (R. A.) Lagersvärd
skyndade att i genuesiska tidningar införa en amper vederläggning af Armfelts
«Dichirazione«, särskildt af punkten om Gustaf III testamente. (Afskrift i
Eriksbergs arkiv, bilagd L:s bref till Sofia Albertina.) Äfven till norra
Europas tidningspress trängde skriftväxlingen härom. Hamb. Correspondenten
innehöll såväl Armfelts förklaring (Altona 28 Febr.) som vederläggningen
(Stockh. 11 Mars). Af svenska regeringen gjordes anstalter för att hindra
tidningsutgifvarna i Altona att vidare intaga bref eller aktstycken från
Armfelt. (Se Schinkel, Bihang I: 186).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free