Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan dessa bref skrifvits, och då Armfelt ansåg sig skild
från Sveriges tjenst, vände han sig till sin mäktiga
beskyddarinna i Ryssland och anropade henne om en fristad för sin
familj, som redan begifvit sig på väg till Katarina II:s rike, samt
erbjöd henne sina egna tjenster. »För E. Kejserl. Maj:t, heter
det i detta bref, behöfver jag icke hvarken rättfärdiga eller
förklara mig. E. M:t vet, att Gustaf III:s son icke har en
trognare undersåte än den, som denne konung, hvars minne jag
älskar ända till dyrkan, öfverhopat med välgärningar. E. M:t
vet äfven, att jag har älskat mitt fädernesland lika högt som
min konung, och att det största bevis, jag ansett mig kunna
gifva därpå, har varit att hos konungen, min herre, söka
inprägla de grundsatser, som betrygga förbundet med E. M:t —
ett förbund, lika nyttigt, lika oundgängligt för Sverige, som
ärofullt och passande mellan världens båda mest lysande
monarker. Det var fordom min enda förtjenst; det är nu mitt
enda brott.» [1]
Länge dröjde det icke, innan det kritiska ögonblick
inträffade, på hvilket Armfelt gjort sig beredd. »På aftonen den 9
Februari, skrifver han i sina otryckta memoarer, kom man och
berättade mig, att en svensk kutter inlupit från Genua.
Brändström, som var lika nyfiken som jag på alla nyheter från
Sverige, begaf sig genast till hamnen, för att se huru det förhöll sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
