Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan dem och Aminoff den 22 Maj, hvarvid denne vidhöll sin
ståndpunkt och yttrade till Ehrenström, att denne skulle vara
honom »ansvarig inför Guds ansigte för allt hvad han kunde
lägga honom till last med afseende på medvetenhet om brottsliga
anläggningar». Armfelt har om protokollet öfver denna
konfrontation yttrat, att »det är verkligen rörande. Aminoff, säger
han, hade tagit sitt parti att neka blindvis till allt, och de
medolycklige, som nämnt honom, begära ej bättre än att ensamt
påtaga sig alla beskyllningar. Hade här varit fråga om ett
verkligt brott, så hade man ej sett så mycken täflan om heder och
ömhet: en niding är likaså samvetslös som utan känsla». [1]
I allmänhet kan det icke nekas, att förhören med dessa
anklagade visa ridderliga sidor af deras personliga karakter. Långt
ifrån att söka lindra domen öfver sig själfva genom att kasta
ansvaret på hvarandra eller på den frånvarande man, som genom
sin oförsigtighet beredt deras ofärd, eller om honom fälla
nedsättande omdömen, sökte de, oaktadt alla lockelser, [2] i stället
att framställa de medanklagades förhållande i det bästa ljus.
Ehrenström förklarade, att han »gärna ville vara som det offrade
djuret i öknen och åtaga sig ensam alla synderna, så vida han
därigenom möjligen kunde frälsa dem, om hvilkas oskuld han
vore fullkomligt öfvertygad.» [3] Ehrenström visade särskildt
i förhållande till Armfelt en verklig högsinthet, såsom snart
skall berättas.
Ej fullt så ridderligt förhöllo sig Schröderheim och
Lagerbring, hvilka ånyo inkallades till förhör med anledning af den i
Florens stulna brefväxlingen, samt baron Evert Taube, som
äfvenledes inställde sig inför rätta. För dem alla var ingenting
angelägnare än att blifva från målet skilda och att ej misstänkas
för förtrolighet med en så brottslig man som Armfelt. Ingenting
förekom heller af graverande beskaffenhet mot dessa gustavianer,
hvarföre de också ej vidare hördes [4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
