Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I början, i synnerhet sedan misshälligheterna med
guvernören blifvit afhjälpta, och medan Armfelt ännu lefde i
förhoppning att förvisningen snart skulle upphöra, synes det som om
han med resignation funnit sig i sitt öde. »Jag är här i Kaluga
rätt väl, skrifver han på sommaren 1794 till sin hustru; c’est à
dire, jag njuter all möjlig höflighet, kan sofva och äta så mycket
jag vill; spela kort om runstycken och tala med ingen människa,
hvarföre jag också har en rysk språkmästare. Societet är
här ingen; grufligt fula människor af alla slag; och mitt humör
med allt detta bättre än jag kunnat tro, ty jag ockuperar mig
beständigt och har ett godt, ett rent och frimodigt samvete, hvilket
förebrår mig intet, hvarken som undersåte, medborgare eller vän.»
Armfelt var en man med stort verksamhetsbegär:
«S’occuper, c’est savoir jouir;
L’oisiveté pèse et tourmente,
L’âme est un feu qu’il faut nourrir.
Et qui s’éteint, s’il ne s’augmente —«
är en af honom citerad sentens, som han hade mera för ögonen,
än man skulle hafva förmodat hos en man, i hvars lif
förströelserna spelat en så stor rol. Han följde i detta afseende konung
Gustafs förebild. Vid sitt skrifbord, bland sina böcker och
papper älskade Armfelt att tillbringa sin dag; hans rörliga tanke
och lifliga inbillningskraft tilläto honom aldrig att försjunka i
dådlös likgiltighet. Då tillträde till det offentliga lifvet under
förvisningen i Kaluga var honom stängdt, började han i
ensamheten med ifver och intresse egna sig åt studier på mer än ett
kunskapsområde, hvilka han äfven fortsatte, sedan han ombytt
vistelseort. Det bullersamma lif, han hittills fört på den stora
världens skådeplats, hade icke lemnat mycken tid öfrig åt
teoretiska studier, men icke minskat den snabba uppfattningen,
omdömeskraften och det säkra minnet. Han började åter läsa sina
romerska författare, Horatius, Tacitus och Vergilius, och drömde
om att någon gång med de klassiska auktorerna i hand åter få
besöka Italien i sällskap med sin dotter. Han studerade ryska:
till hans förfogande stod ett litet ryskt bibliotek, som furst Zuboff
skänkt honom. Längre fram, sedan Armfelt lemnat Ryssland,
började han att studera filosofi, och han har t. o. m. en gång
roat sig med att nedskrifva en sammanträngd framställning af
— Kants »Kritik der reinen Vernunft». Hvad som mest af allt
intresserade honom, var dock historiens studium, och hans
insigter i detta ämne voro, liksom Gustaf III:s, mera än vanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0301.html
