- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
337

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin glansperiod aldrig aktat nödigt att bemantla — lades honom
nu ånyo till last, jämte de hemliga stämplingar, för hvilka han
blifvit dömd. I konung Gustaf IV Adolfs skaplynne och
lefnadsvanor låg ingenting, som gjorde honom benägen att öfverse
med dessa fel; hans egen förtjenst bestod företrädesvis i den
negativa dygden att han saknade åtskilliga af dem. Han var
sålunda sannolikt icke synnerligen benägen att påskynda
Armfelts rehabilitation. [1]

Den som omsider lyckades förvärfva den så mycket
efterlängtade upprättelsen var framför alla andra Armfelts goda
genius, hans maka.

Frukten af hennes första besök i Stockholm efter den
Armfeltska katastrofen var, såsom vi sett, påbudet om inställandet
af efterspaning och förföljelse i utlandet. Förgäfves sökte hon
dock då att få sin makes namn borttaget från skamtaflan. Det
stod där qvar ända till början af 1799, då taflan omsider på
kunglig befallning nedtogs, sedan konungen haft en allvarsam
öfverläggning med riksdrotset grefve Wachtmeister, huruvida detta kunde
ske, utan att regeringsmaktens myndighet därigenom nedsattes. [2]
Saken väckte uppseende, ehuru taflans nedtagande skedde i
tysthet en morgonstund (22 Febr. 1799) i närvaro af
underståthållaren och polismästaren. »Det är nästan otroligt hvad stor och
märkelig sensation, mot hvarandra stridande tänkesätt, yttranden
och omdömen uti allas sinne blifvit upplifvade», säger ett
ögonvittne. [3] Åtgärden gaf genast anledning till det ogrundade
ryktet, att Armfelts hemkomst vore omedelbart förestående och
att han skulle återtaga sitt öfverståthållare-ämbete. Detta
sistnämnda rykte syntes vinna stöd däraf att öfverståthållarehuset
samtidigt undergick en reparation.


[1] Se Ehrenströms Anteckn., II: 428 och följ., Adlerbeths Anteckn., II:
206, Rosenhanes bref 9/8 1799, tr. i De la Gardieska Arch., XX: 108.
[2] Se De la Gard. Archiv., XX: 106. Rosenhanes bref 8/3 1799. Det
skäl, som Rosenhane uppgifver, att riksdrotset anfört för taflans nedtagande,
är egendomligt. «Grefve Wachtmeister svarade, heter det, att taflans
uppsättande ej varit en följd af hofrättens dom, utan en tilläggning af högsta
domstolen och konungen. Då uti allt detta var en arbitrage, kunde taflan
allt för väl nedtagas, utan att hofrättens utslag på något sätt blefve
invalideradt.« Det sades, och Armfelt själf trodde, att konungen förmåtts att
härtill lemna sitt medgifvande genom föreställningar, gjorda af ryske
ambassadören Budberg å Paul I:s vägnar. Armfelts nära förbindelse med ryska
sändebudet i Berlin Panin gör det icke osannolikt, att han försökt använda
Rysslands inflytande till sin förmån.
[3] Se Ahnfelt, anf. st., III: 100.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free