Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»och jag vill verkligen ej vara där, som nu sakerna se ut inom
och utom riket». [1]
Då efter revolutionen dess befrämjare höljts med titlar och
hedersbetygelser, hade äfven Armfelt icke blifvit lottlös. Vid
Karl XIII:s kröning hade han erhållit värdigheten af »en af
rikets herrar», och den 27 Juni kallades han till president i
krigskollegium. Men den förstnämnda utmärkelsen var blott en tom
titel, och presidentbefattningen, som tillföll Armfelt efter den en
gång så mäktige Cederström, kunde under ändrade politiska
förhållanden ej blifva hvad den en gång varit. Tjenstgörande
generaladjutanten Adlercreutz, som med Adlersparre delade makten,
var nu faktiskt hvad Cederström varit — Sveriges krigsminister.
Ifrigt undanbad sig Armfelt mottagandet af presidentsysslan.
»Skulle den anses såsom en civil plats, skref han till konungen, [2]
så finnes i hela E. M:ts rike ingen odugligare än jag.» Till en
början åtog han sig uppdraget endast för en tid af sex
månader och förbehöll sig att behålla generalbefälet öfver vestra
armen. [3]
Det visade sig allt mer, att Adlersparres energiska vilja
och misstrogna hållning blifvit öfvermäktiga hvarje annat
inflytande hos den svage konungen. Med de trupper, som
revolutionschefen i Mars 1809 mot riksföreståndarens vilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
