Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallning fört till Stockholm, låg han fortfarande, utan all militärisk
nödvändighet, qvar i hufvudstaden till slutet af Juli 1809. Han
vägrade att låta dem deltaga i den förberedda expeditionen till
Vesterbotten; han ville »behålla trupperna såsom sin lifvakt,»
sade Armfelt, »anseende sin egen och rikets trygghet hotad».
Den hemliga polisen stärkte farhågorna; verkliga och inbillade
motståndare följdes på spåren, och mot dem användes förtalets
hemliga vapen — vapen, som ännu efter mansåldrar icke
förlorat sin udd. »On dit, skref Armfelt, comme Bazile: la calomnie,
la calomnie, c’est une bonne chose.» [1]
Vid samma tid som den svenska expeditionen afgick till
Norrland, hvilken vid Sävar och Ratan så olyckligt slutade
kriget mot Ryssland, [2] lemnade Adlersparre omsider Stockholm
med sin fördelning för att återtåga till vermländska gränsen.
Enligt konungens befallning borde han där verka för prinsens af
Augustenburg mottagande af tronföljarvalet samt bearbeta
stämningen i Norge till förmån för detta lands anslutning till Sverige. [3]
Han stod, ehuru statsråd, såsom chef för vestra arméns högra
flygel fortfarande under Armfelts befäl — men blott i händelse
af fientligheternas återupptagande. Uttryckligen föreskrefs, att
»i anseende till de Adlersparre särskildt anförtrodda uppdrag»,
vermländska fördelningen skulle »stå under dennes enskilda befäl,
och en chef kommenderande generalen eger med denna
fördelning ingen befattning» — utom i nyssnämnda fall. [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
