Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barbari blifvit det sämsta.» En senare tid har genomfört denna
plan, för hvilken redan på 1500-talet arbetades af Pontus De la
Gardie. [1] För de öde trakterna i norra Finland ville Armfelt
finna utvägar till nödens afhjälpande. »Min öfvertygelse är, att
ingen ort, äfven ödemarken, är utan ressurs, då människorna
vilja göra sig möda att uppsöka de medel, som Skaparens
vishet där lemnat till människans disposition.» [2] Han ärnade
genom linodling i norra Finland söka åstadkomma en linneindustri,
liknande den, som blomstrade i svenska Norrland, och ville från
Sverige hemta lämpliga lärare. »Med lin- och hampodling, säger
han, samt väfnad och spånad skulle man i Finlands norra
provinser komma långt och gifva de södra en säker debit för sin
spannmål, då dessa åter hade åkerbruket till hufvudyrke.
Boskapsskötseln kunde följa det förra utan allt hinder, och dessa
nya grenar af industri ersätta våra förluster i andra afseenden.
Kasta en blick härpå — och se om det är omöjligt att väcka
hushållssällskapet annorlunda än med slag af Herkules-klubban?»
Såsom kansler för högskolan i Åbo hade Armfelt ett
särskildt uppdrag att verka äfven för Finlands andliga odling.
Motvilligt hade han, såsom vi sett, mottagit detta förtroende,
oaktadt universitetets egenhändiga val; och det synes, att döma
efter uttalanden i hans bref, ej heller hafva skänkt honom
synnerlig tillfredsställelse. Han ansåg, att nepotism och själfsvåld
frodades bland de lärda fäderna; han ville, säger han på sitt
drastiska språk i ett missmodigt ögonblick, »motverka att väl betalta
lathundar skola propagera odugliga medborgare». Universitetets
prokansler, biskop Tengström, åtnjöt, såsom vi sett, icke hans
förtroende; och han ansåg, att regeringskonseljens befintlighet
på samma lilla plats som högskolan ingalunda vore till dess
fromma. [3] Overksam var han emellertid icke såsom kansler.
Universitetets ekonomiska angelägenheter ordnades — genom
kejsarens frikostighet mötte detta mindre svårigheter än under den
svenska tidens fattigdom; konsistorii göromål fördelades,
nybyggnader uppfördes, naturhistoriska samlingar anlades, botaniska
trädgården tillöktes. På Armfelts föranstaltande uppgjordes
planen till utgifvandet från högskolan af en vetenskaplig periodisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
