Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon dunsar ner från katedern och försvinner
med stor éclat genom dörren.
Bagardottem och Hildur stanna ej för att
kommentera, hur rysligt stilig fröken Burrelius är,
utan skynda i väg. Men Hildur drar sig långt
bort i ett höm från »blomman på samma tufva*.
Hon är känslig, och hon lider af att sammanställas
med denna kamrat.
Men ute är det ett välsignadt vårväder, och
hennes trumpna min klarnar. Solen har redan
en skiftning af eftermiddagens djupare färgton och
ligger förskönande öfver gatans tunga stenfasader.
En blå vårhimmel med hvita skyar spänner sig
öfver det hela, och luften fläktar mild och sval.
Hon passerar dröjande varutorget. Hvad här
är trefligt! Hon helsar vänligt på deras
slagtar-fru, en liten vacker menniska med guldringar i
öronen och på händerna, och som ser så glad och
belåten ut. Men det är då icke underligt. På
förmiddagarna står hon ute på det lifliga torget,
och mot aftonen reser hon hem med pengar i
väskan till sitt lilla bo, der man är sin egen herre.
Och om söndagarna roar familjen sig med sina
vänner, går på teatern eller far ut i det gröna.
Det har hon talt om för Kristin. Den som vore
en sådan der slagtarfru, tänkte Hildur.
Der står mösshandlaren med det långa gråa
skägget och de vänliga ögonen. Han sätter just
med sin knotiga hand en mössa af blått kläde
och blänkande skärm på en liten gosses hjessa.
Dennes moder lägger hufvudet på sned och ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
