Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pröfvande på plagget. Gossen håller sin trasiga.
mössa i handen, och hans runda ansigte uttrycker
en andlös, förväntansfull spänning.
I mattältet sitta karlar och kvinnor glammande
framfor stora rykande koppar och högar af
hvetebröd.
Hildur tar upp några slantar ur fickan och
går till grönsaksmånglerskoma, der hon köper sig
nötter för att få rigtigt reda på alla de vackra
kålsorterna, rötterna och blommorna der. Man
ger henne vänliga och skämtsamma svar. De äro
så glada, alla de der menniskoma. Hildur undrar,
om de gräla så mycket som man påstår. Bestämdt
äro de ändå inte elakare än andra fruar. Hon
går långsamt vidare, insupande doften af rosor,
blomsterlökar och reseda. Klockan slår half fyra.
Hon påskyndar stegen.
Men ur en port ljuder Camaval de Venise.
Det är den svartmuskige karlen med markattan.
Det vore roligt att åt den ge valnöten, som hon
bär i fickan. Hon skyndar in på gården och
rodnar öfver den uppmärksamhet hon väcker i
hopen, då markattan sträcker fram sina långa,
blåsvarta fingrar för att glupskt rycka åt sig nöten.
Men hon har mycket roligt, då djuret
snusförnuftigt räcker positivspelaren nöten att knäcka,
rycker den till sig igen, behändigt petar fram
kärnan och kastar skalet i hufvudet på en pojke.
Hildur störes i sina glada betraktelser af en oklar
stämma, en lustig blandning af bas, alt och sopran,
hvilken yttrar bakom henne:
Ax och halm. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
