Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan 8 ringde bleckslagaren pä dörren och
blef insläppt. F. d. arbetsgifvaren gömde sig bakom
tidningen och gitte inte se åt honom. Julia, som
stått lutad öfver sina broderier, reste sig och
företog sig att helt ogeneradt mönstra den inträdande,
utan att säga ett ord. Denne vände sig
vörd-nadsfallt, men ledigt till den vänligt helsande gamla
damen och sade:
»Hvarmed kan jag stå frun till tjenst ? Var
det en beställning?»
»Ja, från mig,» inföll Julia tvärt.
»Åh, jaså. Jaha!»
Hon ringde.
»Marie, lys ossl Var god och fö\j med.»
Det var frågan om ett blomsterställ vid
för-stugufönstret. Hennes förstuga var uppvärmd; der
voro mattdr och en bild i den lilla trappan. Hon
lät tända en brokig ampel i taket och sände ned
jungfrun. Hon pekade och talade befallande. Han
mätte och ordnade klokt med allting. Han tog
sig allt ganska tarfligt ut ändå bland grannlåten.
Men han visade sig alldeles inte kujonerad; och
till råga på förtreten såg han ut, som om han inte
sett henne förr. Hon påminte sig talen vid
Ldll-Jans och beslöt att göra honom en fariseisk fråga:
»Hur är det, ni är mästare, tror jag, oehinte
arbetare?»
Han strök handen öfver håret, log ett sorgset,
egendomligt leende och svarade:
»Mästare? Huru många arbetare äro icke
mästare 1 Men om jag hade en verkstad som fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
