Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bygdens angdom klädde kyrkan for dem. När
hon gick fram i sin bröllopsskrud mellan de
samlade skarorna och helsade på de gamla
skolkamraterna, som stodo der och nego eller drogo
mössan ned mot ena örat, kom en känsla af ånger
öfver henne, att hon från början haft så liten
gemenskap med dem. Hon hade alltid gått i
drömmar, alltid ända från skolbänken vändt tankarna
åt annat håll. De hade deremot alltid och senast
i dag visat henne det vänligaste deltagande, och
hon blygdes, när hon såg deras ödmjuka helsning.
Hon sänkte hufvudet å sin sida ödmjukt, och
i det samma en tår skymde blicken, var det som
om en vind sönderrifvit en dimma för hennes syn.
Ett stumt, ohördt ångestskri efter hennes mor
trängde sig genom hennes själ. Förskräckt blickade
hon upp på den man, som gick vid hennes sida.
Kanske var han, när allt kom omkring, en
främling! Han såg ned på henne leende, men allvarlig.
Hon kom i jämnvigt igen. Hvilket infall! Han
var ju hennes trolofvade, som hon kände så väl
och skulle komma under fund med ännu bättre.
Nu voro de framme vid altaret.
När fars sista hviftning bortskymdes, lutade
han sig fram, kysste henne och sade: »Kära lilla
hustru!»
Då log hon och slöt ögonen och tyckte, att
höken hade tagit henne på sina starka vingar
för att visa henne all verldens härlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
