Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Hur det var, så trifdes hon slutligen bäst i
hans stora, ljusa arbetsrum, inredt med hans gamla
ungkarlsmöbler, med böcker och konstiga, gamla
gravyrer, hvilka betäckte väggytorna, samt med
blommor af alla slag och åldrar, som hon hjelpte
honom med att draga upp. Derinnanför funnos
flere rum, inredda efter tidens skönhets- och
be-kvämlighetsfordringar. Hon var, minsann, ej van
vid sådant!
Det var icke utan ansträngning, hon i böijan
uppträdde som herskarinna der inför hans gamla
hushållerska, som tydligen ville anse henne
under-årig. Länge voro dock ej hennes blickar
slaf-var under denna materiella glans. Hon tog ett
handarbete, smög sig dit in och sjönk ned i en
länstol. Derifrån tittade hon fram ibland på honom,
der han satt lutad öfver skrifbordet, omgifven af
folianter, hvilka lågo liksom bålverk kring den
allvarlige och oåtkomlige. Men när han märkte
hennes blick fäst på sig, vände han sig om ibland
och nickade åt henne med den glades ansigte.
Han kallade henne »sin råtta», för att hon satt
så tyst i sitt höm. Men råttor äro också nyfikna.
En dag smög hon sig fram och tittade öfver hans
axel 1 böckerna och frågade, hvad det var, som
kom honom att rynka ögonbrynen och så hårdt
sluta läpparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
