Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång lifliga och beherskade uttryck väckte snabbt
sympati hos Tea.
Hon såg sedan den nya grannen flera gånger
under raststundema med ett gladt uttryck se ned
från sitt fönster på de lekande barnen. En dag
kom den främmande slutligen ned, satte sig
bredvid Tea på det gröna sätet under linden och
öppnade ett samtal. Hon hette Ruth Vikland, tyckte
mycket om barn och fann, ensam som hon var,
en stor förströelse i att se på dem. Tea belönade
detta älskvärda intresse med att inbjuda den nya
bekantskapen till åhörande af lektionerna. Ruth
begagnade sig några gånger artigt af detta anbud,
men föredrog synbarligen att umgås med barnen
i det fria.
Tea förvånade sig öfver, huru lätt hon kom
ihåg barnéns förnamn och huru ledigt hon
begagnade dessa utan att taga miste, efter att en
gång hafva hört dem. Hon hade också en
förmåga att få de små förtroliga utan att vara
påflugna. Tea sökte förgäfves »metoden» i allt detta,
men kunde inte finna annat, än att den låg i Ruths
sätt och ton.. Hon berättade sagor, som alltid på
något sätt genom barnens anmärkningar efteråt
visade sig vara lärorika; och hon underhöll med
dem samtal, som blefvo. lika roande som
undervisande. Ibland gjorde hon någon anmärkning
om barnen, hvilken bragte Tea ur jämn vigt
»Hvad jag tycker om den der John,» sade
hon en dag. »Han är stark och vig som en ung
indian. Jag hoppas han slänger boken i väggen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
