Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver axeln bort till skogsbrynet vid stadens
gräns-linie. Tea hade ingen annan beröring med
stenhuset och dess förnämare invånare, än att hon
måste passera dess yttre förstuga för att komma
ut på gatan.
Gn dag, när hon gick ut, skyggade hon till,
vid det att hon der mötte en likkista, som bars
upp i huset. På förfrågan fick hon af hjelphustrun
veta, att den pensionerade gamla militären, som
bott i två rum och kök en trappa upp och nu i
tjugu års tid hemtats på slaget tolf å källaren
Fisktärnan af sin kalfaktor för att med detta
stöd begifva sig hem, gnolande »Hvila vid denna
källa», lemnat denna verlden och uppsökt en
bvilo-plats, der det hvarken fanns pigga
Bellmansmelo-dier eller långa frukostar. Kalfaktorn gjorde sin
herre den sista tjensten, hackade och strödde
granriset, sopade bort det igen med sina tårar och
begaf sig i väg till »prinsens gubbar» med sitt arf,
sex skålpund tobak, under armen. Detta lilla
tids-fördrif för barn och tjenstfolk lade Tea icke märke
till, lika litet som hon gaf akt på det flyttningslass
af vackra möbler, hvilket en månad derefter
anlände till nytt tidsfördrif.
Men en vårmorgon, då hon öppnade fönstret
till skolsalen, fick hon i en af den afhdnes före
detta fönster se en ung kvinna, som, lätt lutad
mot fönsterposten, stod och blickade allvarligt och
drömmande bort till skogsbrynet samt begärligt
insöp morgonbrisen mellan sina halföppna läppar.
Det mörklagda, markerade ansigtet med sitt på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
