Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karakter och godt förstånd, ehora utan hög
bildning. Efter gamla Viklands död erbjödo de Ruth att
helsa på dem i Dover och se »little Nelly», och
Ruth hade länge gjort besparingar för denna fard.
»Du stannar väl der för alltid då,» sade Tea
i en ömklig ton, när de talade om saken.
»Nej, visst inte,» svarade Ruth tröstande, »det
känner jag på mig, att jag inte gör.»
Men ingen anade, hur snart Ruths resa skulle
blifva af.
En söndagskväll sutto de uppe hos den
sistnämnda vid ett schackparti. Just när hennes löpare
tog ett djerft språng på snedden öfver fältet för
att storma motsidans torn, knackade brefbäraren
hårdt på dörren.
Ruth sprang upp, ryckte åt sig brefvet och
öppnade full af oro kuvertet, som bar en
främmande stil. När hon genomögnat några rader,
bleknade hon och sjönk ned i soffan, tydligen ett
offer för en häftig sorg.
»Olof, Olof och, —» kunde hon blott stamma
till svar på de andras frågor.
Dessa togo nu reda på brefvets innehåll.
Ruth meddelades deri den skakande underrättelsen,
att brodern och hans hustru hade drunknat.
Hustrun hade följt honom på en af hans turer, och
Nelly hade lemnats hemma. I engelska kanalen
hade Olofs fartyg stött i hop med en portugisisk
ångare och nästan ögonblickligt gått till botten.
Brefvet, som var skrifvet af en lagkarl, slutade
med en förfrågan, om Ruth önskade taga band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
