Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Abel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orenlighet. Abdest förrättas innan man
går in i moskén, för at bereda sig til
bön och Korans läsning. Man
twättar först händer och armar, sedan
pannan, hjessan, öronen, ansigtet,
tänderna, undra delen af näsan och
fötterna. Men om wintern och under
qwinnornas rening nöjer man sig at med yttre
tecken utmärka dessa ställen. Mahomet,
som förutsåg allt, föreskrifwer äfwen
huru mycket watten man borde nyttja
til denna första twagning.
Abel och Cain (Mahom. Myth.)
Historien om dessa Adams söner,
sådan Muselmänen berätta den, enligt
gamla Rabbiner, är följande. Eva
hade i första barnsängen Cain och hans
twillingsyster Aklima, och födde
derefter Abel och hans twillingsyster
Lebuda. När barnen blifwit fullwäxta,
wille Adam förena C. med Lebuda och
A. med Aklima; men C. war
missnöjd härmed, ty Aklima war mycket
wackrare än Lebuda. Han föreställde
fadern, at som han och systern legat
i samma moderlif, war det helt
naturligt at de borde förenas. Adam
sade at det war Skaparens befallning.
"Säg snarare, inföll C., at ni älskar
min broder mer än mig." Adam, som
med ledsnad såg detta första frö til
swartsjuka, föreslog at göra et offer,
då den, hwars offer blefwe med mesta
wälbehag emottaget, skulle få Aklima
til hustru. Bröderne samtyckte til
förslaget; men A. hade uprigtigt beslutit
at gifta sig med Lebuda, i händelse
Gud icke gillade hans offer; hwaremot
C. hade i sitt hjerta föresatt sig at ej
i något fall afstå Aklima. Man
känner utgången af de båda offren.
Intagen af wrede och afund, fattade C.
det grymma beslut at mörda sin
broder, men wiste icke huru han skulle
werkställa det. Djefwulen, som
beständigt strök omkring wåra första
föräldrar, lättade för honom medlen at
utföra brottet; antog derföre
menniskohamn, och wisade sig för C. med
en fågel i handen: denna fågel satte
han på en klippa, fattade med andra
handen en sten, och krossade hufwudet
på honom. En slik helwetisk
underwisning gjorde sin werkan. C. passade
på tilfälle när A. sof, wäpnade sig
med en stor sten, och lät den med all
dess tyngd falla på broderns hufwud,
hwaraf denne dog. Cains förwirring
efter det begångna brodermordet war
icke mindre än innan illgerningen war
föröfwad. Nu war frågan, huru den
skulle blifwa okänd; men på hwad sätt
dölja Abels lik? C. inswepte det i
en hud, och bar det 40 dagar på sina
axlar, öfwer allt hwart han gick.
Omsider nödgade stanken honom at
mellanåt lägga af sig bördan, hwarunder
roffåglar och djur nalkades den döda
kroppen och höggo sig hwar sin bit.
Men som denna utwäg icke war
tilräcklig, sökte C. en annan, då han en
dag blef warse twenne korpar som
slogos i luften. När den ene nedföll död,
sänkte den andre sig til jorden,
gräfde en grop med näbben och klorna,
och gömde deri sin fiendes kropp. Då
begrep C. hwad han borde göra; men
han wardt icke lugnare, sedan han hade
begrafwit A. Hans själ blef et rof för
samwetsqwal: och af frugtan för
samma öde som han låtit Abel undergå,
började han at irra omkring i
werlden och framsläpade et ostadigt och
olyckligt lif. Han blef slutligen
ihjelslagen af sin sonson, som war
swagsynt och trodde farfar wara et rådjur.
Abellio (Celt. Myth.) en
gammal gud hos Gallerne i landet
Convenœ (Comminge). Vossius tror at det
är Solen, så kallad af Belus ell.
Belenus. Kretenserne kallade honom
Abelios. Se Belenus.
Abenda, en stad i Karien, hwars
inwånare woro de förste som upbyggde
en tempel til Roms ära.
Abeona och Adeona,
gudomligheter som wakade öfwer resor, den
förra öfwer bortresan, den sednare öfwer
hemresan, af abire och adire.
Aberides, son af Cœlus och
Vesta. Han tros wara densamme som
Saturnus.
Aberrigines se Aborigenes.
Abesta (Pers. Myth.) en bok,
som Persiens Mager tilegna Abraham,
den de anse wara densamme som
Zerdust eller Zoroaster. Denna bok är en
förklaring ell. utläggning öfwer
twenne andra, som kallas Zend och
Pazend. Dessa tre böcker tilsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
