Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bölthorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
211
ögat är betäckt med en bindel; på axlarna bär hon en börda, som
wäger åt ena sidan och gör at hon lutar åt et brådjup, dit hon
yttermera drages af en törnewirad jernkedja, öfwerhölld af
blomster. Man kan äfwen låta henne åtföljas af en markatta. Se
FALLENHET.
BÖLTHORN, se ASE och ODIN.
BÖLVERK (Nord. M.), et namn som Odin gaf sig, då han hemtade
Guttungs mjöd.Se SKALDEKONST.
BÖNEDAG, (Supplicatio), war en religiös ceremoni, anbefalld af
Romerska Rådet för at blidka Gudarna, anropa denn om nåd, eller
tacka dem för erhållen ynnest, t.ex. en utmärkt seger. Man
utbredde på golfwet prägtiga sängar i templen, wid foten af
altarena, o. Senatorerne gingo med deras familjer och folket at
sjunga hymner o. offra wälluktande blomster. Duumvirerne hade
bestyret om dessa högtid ligheter. I republikens första börian
räckte de blott en eller twå dagar; men sedermera ökades antalet
i mån af Rikets utwidgande. En wacker lagerkränt flicka, som
ligger på knä på en af ofwannämnde bäddar o. pryder et altare
med en blomster-guirlande, är allegorien af cn sådan bonedag.
BÖNEN (Sinneb. L). I Rtpas em biemer är det en knåboiande qwinna
med öppna armar; I ena handen hal-ler hon et rykande rökelsetar,
o. i den andra et brinnande hjerra, som hon räcker upåt
himmelen, hwarifran en llusftråle nedstiger til henne.
BÖNER. Hos de gamle utgjorde de en del af Gudstjensten. Roinarne
för-rättade sina böner staende, med slöja öfwer lmsipudet, för
at icke fioras af något owänligt ansigte, och vå det andakten
måtte bibehållas. Det war en prest, svin, med cn bok i handen,
uttalade böncrnc gemensamt med de närwarande. på det ingenting
målte oswerhoppas, och at de matte ske u tan oreda. Under
bönerne widrördc man altaret, likasom wid edgång, o. derföre
kallades denna ar,. De bed-jande omfamnade också någon gång
Gudarnes knän. emedan knäna ansa-gos såsom barmherieghrtens
såte. Cs-tex slutad bön gjorde de en del tur omkring i
kretslopp, och satte sig icke förr än hela bönen war slutad, af
frugtan at icke anses fela i wörnad emot Gudarne. Wanligen
fördes också handen til munnen, hwaraf ordet _adoratio_.
Derefter wände de sig merendels emot öster för at bedja.
Grekerne gjorde äfwen bön stående ell. sittande, och började den
alltid med wäIsignelser eller önskningar; och när de gingo at
förrätta sin bön, renade de sig förut med wigwatten, som icke
war annat än wanligt watten, hwari man släckt en eldbrand ifrån
offeraltaret. Detta watten förwarades I et käril wid porten,
eller i temlens förhus; och de som dit ingingo, twättade sig
sjelfwa, eller läto presterne göra det. Homerus har
personifierat Bönerne. Se LITES.
BÖNFALLANDE, Supplikanter buro olivegrenar o. widrörde knäna o.
hakan på dem, hwilkas beskydd de anropade. När de wille göra
ännu större intryck, nalkades de stället som war helgadt åt
Larerne, under hwilkas beskydd både huset och inwånarne stodo.
BÖNOR. Thrasillus. som citeras af Stobæus, säger at i Nilen fans
en sten som liknade en böna, och war gagnelig för besatte, och
dref ut djefwulen så snart stenen hölls under näsan. —
Egyptierne afhöllo sig ifrån at äta B.; de sådde aldrig sådana,
och widrörde aldrig dem de händelsewis råkade. Deras prester,
ännu mera widskeplige, wågade icke ens se på denna skidfrukt,
den de ansågo för oren. Pythagoras, som blifwit underwisad hos
Egyptierne, förböd sina lärjungar at äta B.; och han wille
hellre låta slå ihjel sig, än rädda sig twersigenom en bönåker.
Aristoteles upgifwer flera skäl til detta förbud, hwaraf det
minst dåliga är det, at det war et moraliskt bud, hwarigenom
filosofen förböd sina lärjungar at blanda sig i
regeringsärenden. emedan omröstningar wid wal skedde i allmänhet
med Bönor. Cicero deremot säger at detta förbud grundade sig
derpå, at denna skidfrukt upretade lifsandarna, och tillät icke
själen at bibehålla det lugn, som är så nödwändigt wid
sanningens efterforskande. En annan författare har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
