Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bölthorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögat är betäckt med en bindel; på
axlarna bär hon en börda, som wäger
åt ena sidan och gör at hon lutar åt
et brådjup, dit hon yttermera drages
af en törnewirad jernkedja, öfwerhöljd
af blomster. Man kan äfwen låta
henne åtföljas af en markatta. Se
FALLENHET.
BÖLTHORN, se ASE och ODIN.
BÖLVERK (Nord. M.), et namn
som Odin gaf sig, då han hemtade
Guttungs mjöd.Se SKALDEKONST.
BÖNEDAG, (Supplicatio), war en
religiös ceremoni, anbefalld af
Romerska Rådet för at blidka Gudarna,
anropa denn om nåd, eller tacka dem
för erhållen ynnest, t.ex. en utmärkt
seger. Man utbredde på golfwet
prägtiga sängar i templen, wid foten af
altarena, o. Senatorerne gingo med deras
familjer och folket at sjunga hymner o.
offra wälluktande blomster.
Duumvirerne hade bestyret om dessa
högtidligheter. I republikens första början
räckte de blott en eller twå dagar;
men sedermera ökades antalet i mån
af Rikets utwidgande. En wacker
lagerkränt flicka, som ligger på knä på
en af ofwannämnde bäddar o. pryder
et altare med en blomster-guirlande,
är allegorien af cn sådan bonedag.
BÖNEN (Sinneb. L). I Rtpas
emblemer är det en knäböjande qwinna
med öppna armar; I ena handen
håller hon et rykande rökelsekar, o. i den
andra et brinnande hjerra, som hon
räcker upåt himmelen, hwarifrån en
ljusstråle nedstiger til henne.
BÖNER. Hos de gamle utgjorde de
en del af Gudstjensten. Roinarne
förrättade sina böner stående, med slöja
öfwer hufwudet, för at icke störas af
något owänligt ansigte, och vå det
andakten måtte bibehållas. Det war
en prest, som, med en bok i handen,
uttalade bönerne gemensamt med de
närwarande, på det ingenting måtte
öfwerhoppas, och at de måtte ske
utan oreda. Under bönerne widrörde
man altaret, likasom wid edgång, o.
derföre kallades denna ära. De
bedjande omfamnade också någon gång
Gudarnes knän. emedan knäna
ansågos såsom barmhertighetens säte.
Efter slutad bön gjorde de en hel tur
omkring i kretslopp, och satte sig icke
förr än hela bönen war slutad, af
frugtan at icke anses fela i wörnad
emot Gudarne. Wanligen fördes också
handen til munnen, hwaraf ordet
adoratio. Derefter wände de sig
merendels emot öster för at bedja. Grekerne
gjorde äfwen bön stående ell. sittande,
och började den alltid med
wäIsignelser eller önskningar; och när de
gingo at förrätta sin bön, renade de sig
förut med wigwatten, som icke war
annat än wanligt watten, hwari man
släckt en eldbrand ifrån offeraltaret.
Detta watten förwarades I et käril
wid porten, eller i temlens förhus;
och de som dit ingingo, twättade sig
sjelfwa, eller läto presterne göra det.
Homerus har personifierat Bönerne.
Se LITES.
BÖNFALLANDE, Supplikanter buro
olivegrenar o. widrörde knäna o.
hakan på dem, hwilkas beskydd de
anropade. När de wille göra ännu större
intryck, nalkades de stället som war
helgadt åt Larerne, under hwilkas
beskydd både huset och inwånarne stodo.
BÖNOR. Thrasillus. som citeras af
Stobæus, säger at i Nilen fans en
sten som liknade en böna, och war
gagnelig för besatte, och dref ut
djefwulen så snart stenen hölls under
näsan. — Egyptierne afhöllo sig ifrån at
äta B.; de sådde aldrig sådana, och
widrörde aldrig dem de händelsewis
råkade. Deras prester, ännu mera
widskeplige, wågade icke ens se på denna
skidfrukt, den de ansågo för oren.
Pythagoras, som blifwit underwisad hos
Egyptierne, förböd sina lärjungar at
äta B.; och han wille hellre låta slå
ihjel sig, än rädda sig twersigenom
en bönåker. Aristoteles upgifwer flera
skäl til detta förbud, hwaraf det minst
dåliga är det, at det war et
moraliskt bud, hwarigenom filosofen förböd
sina lärjungar at blanda sig i
regeringsärenden. emedan omröstningar wid
wal skedde i allmänhet med Bönor.
Cicero deremot säger at detta förbud
grundade sig derpå, at denna skidfrukt
upretade lifsandarna, och tillät icke
själen at bibehålla det lugn, som är
så nödwändigt wid sanningens
efterforskande. En annan författare har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
